- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
492

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befruktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

492 BEFRUKTNING.

eller svansen, medelst hvilken sädescellen kan simma fritt
omkring, ehuru i regeln icke på långt när så hastigt som
vanliga gisselceller.

Sädes- och äggcellens förening. Hos olika djurarter
förekomma många olika anordningar för befruktningens
möjliggörande eller underlättande. Genom parningsakten eller hos
många vattendjur genom båda könscells-afsöndringarnas
samtidiga aflämnande i vattnet: fiskarnas lek, sammanföras de m^gna
äggcellerna och sädescellerna med hvarandra. Som emellertid
vare sig i vattnet eller i honorganen sannolikheten icke är
särdeles stor för att spermatozoerna skola nå fram till ägget,
så alstras så många flera spermatozoer, hvilka genom sin egen
rörlighet sättas i stånd att komma i närheten af äggcellerna.
Så snart detta skett, utöfva de tydligen en viss dragningskraft
på hvarandra, hvilken, efter hvad man lyckats ådagalägga,
åtminstone för äggcellerna, beror på en kemisk retning.
Sädescellen rör sig till följd häraf i riktningen mot äggcellen på ett
sätt som kan se ut som om den uppsökte äggcellen. Då den
kommit i omedelbar närhet af denna, visar det sig, att äfven
äggcellen å sin sida attraheras af ’sädescellen. Visserligen är
dragningen icke tillräckligt stark för att förflytta den stora och
tunga äggcellen, men den åstadkommer dock i många fall, att
äggcellen på ett bestämdt ställe utskjuter ett helt litet utskott,
mikropyle kalladt, som möter och i sig upptager den sädescell,
som närmat sig. Vanligen omkretsas äggcellen af talrika
sädesceller, af hvilka dock normalt aldrig mer än en deltager i
befruktningen och vanligen icke heller mer än en enda, den
närmaste, på nyssnämnda sätt intränger i äggcellen.

Så snart en sädescell inkommit, afsöndras i många fall
omkring äggcellen en hinna, som hindrar de öfriga sädescellernas
inträngande. Dessutom synes den ömsesidiga attraktionen mellan
dem och äggcellen nu ha upphört. Den sädescell, som inträngt
i äggcellen, närmar sig nu så småningom dennas kärna.
Sädescellens svans kan icke längre urskiljas, dess kärna sväller i
stället ut och förenar sig med äggcellens till en kärna.
Därmed är befruktningen fullbordad och en ny individ har bildats,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free