Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blommornas befruktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
BLOMMORNAS BEFRUKTNING.
lika väl lämpa sig härtill. Såsom de för denna uppgift bäst
afpassade stå humlorna och i synnerhet honingsbina i främsta
rummet, icke allenast bland steklarna utan bland alla insekter.
I allmänhet utmärka sig också steklarna för sin ovanliga
förmåga att uppleta honingssaft, som är väl förvarad i
blommorna och fördenskull undgår de flesta andra insekters
uppmärksamhet.
Blommor, hvilkas pollination ombesörjes af steklar,
utmärka sig också ofta för sin invecklade byggnad. Särskildt
är detta förhållandet med läppblomstriga växter och i synnerhet
med orkidéer och asklepiadacéer. Hos läppblomstriga ligga
ståndarkärlen parallella under kronans öfverläpp, som bildar
liksom ett skyddstak, och knapparna befinna sig rakt öfver
ingången till svalget. Där ligger också pistillen, som med sitt
märke skjuter något framom ståndarknapparna. Kommer t. ex.
en humla flygande till blindnässlans blomma, så stöder hon
sig på dennas underläpp, hvarvid hon med framfötterna
omfattar underläppens bas. Medan hon sticker hufvudet in i
kronans vida svalg och låter sin snabel glida ned i djupet till
honingsgömmet, strykes hennes rygg mot märket och tryckes
därpå mot ståndarknappen, hvilken öppnar sig nedåt och hvars
pollenmassor fastna på humlans ludna rygg, så att hon för
dem bort med sig för att sedan stryka af dem mot en annan
blindnässlas märke.
Hos salvia böja sig ståndarna ned till ryggen af den
insekt, ett bi eller en humla, som slår sig ned på underläppen,
och stryka af knapparnes frömjöl på insektens rygg.
Hos orkidéerna dragés hela pollinariet ut ur
ståndarknapparna och fäster sig på insektens snabel, där den böjes
framåt, så att då snabeln åter föres ned i en blomma, det
fasthålles af det starkt klibbiga märket, som står öfver
ingången till det i blommans sporre förvarade honingsgömmet.
Hos Aristolochia är blomhyllet nedtill kittelformigt
ut-vidgadt, och då en insekt, som från en äldre blomma medför
frömjöl, kryper ned i denna kittel, kan den icke komma
tillbaka, enär återvägen spärras af en mängd nedåt riktade hår i
blomhyllets smala rör. Först då ståndarknapparna öppnat sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
