Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arternas uppkomst och Darwinismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTERNAS UPPKOMST OCH DARWINISMEN.
507
lejonen, hunden med vargen, orren med tjädern, hästen med
åsnan o. s. v.
Ännu svårare blef det att säga, huru arterna uppstått,
sedan man ur jordens lager börjat framdraga lämningar af
utslocknade former, hvilka icke stodo i något omedelbart
samband med den nuvarande skapelsen. Den berömde
fransmannen George Cuvier, en af världens förnämsta kännare af
djurens anatomi och af de förstenade djurrester, som funnos i
jord- och berglager, visste ingen annan utväg än att antaga,
att tid efter annan genom någon stor omhvälfning hela den
under en period af jordens lif lefvande världen gått under för
att därefter ersättas af en ny skapelse. Denna s. k.
kata-klysmteori blef för en tid tämligen allmänt antagen på grund af den
frejdade vetenskapsmannens stora auktoritet, men afvikande
åsikter framträdde likväl, och två af Cuviers landsmän, Geoffroy
Sainte-Hilaire och Lamarck, framställde helt andra
förklaringsförsök, hvilka gingo ut på att söka ådagalägga, att såväl
djursom växtarterna uppstått genom oafbruten och ständig
utveckling ur hvarandra och att de kommit att antaga de
skiljaktigheter, som finnas mellan olika arter, till följd af inflytandet
från den omgifning, i hvilken de lefde, brist eller öfverflöd på
föda, en mot fienden tryggad tillvaro eller förföljelser, från
verkan af olika luftstreck, värme och köld, bergstrakt, lågland
eller slätt o. s. v.
Lamarck ådrog sig emellertid ingen vidare uppmärksamhet
med sin lära om omgifningens och naturförhållandenas
om-och utbildande inverkan. Hans åsikter började emellertid
finna stöd för sig i de geologiska läror, som framställdes
af den stora engelska naturforskaren Lyell, som mot Cuviers
kataklysmteori framhöll, att jorden icke annat än undantagsvis
och ingalunda öfver hela sin yta på samma gång undergått
några sådana genomgripande omhvälfningar, som
kataklysm-teorien förutsatte. Han lärde tvärtom, att samma ombildande,
uppbyggande och nedrifvande krafter, som i den närvarande
tiden dagligen och stundligen äro i verksamhet, också varit i
verksamhet på alldeles liknande sätt under urtiden. Som
emellertid resultaten af dessa långsamma rubbningar framträda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
