- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
537

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtzonerna och deras alster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄXTVÄRLDEN OCH KULTUREN.

537

glasögonsormens, kraitens och bungarumormens gift, där växa
också de farligaste nässlorna. Hvem har icke gjort bekantskap
med den rätt kännbara sveda, som vår vanliga brännässla orsaker,
och ändå ha vi ingen aning om de kval dess allra närmaste
släktingar i Ostindien kunna föranleda. En lätt beröring är
alldeles tillräcklig för att komma armen att svullna
under-fruktansvärda smärtor, och plågan räcker vecktals, ja en på
Tim or växande nässla kallas af infödingarna »djäfvulsbladet»
därför att smärtorna räcka hela år och ofta endast amputering
af den skadade lemmen förmår skydda för döden.

Många af de häftigare gifterna finnas visserligen i denna
växtgrupp, och till och med några arter Ficus höra till de
farligaste växterna. Vi måste emellertid härstädes förbigå
dessa och skola endast något närmare omtala det fruktansvärda
upasgiftet från Java, hvarom så många fabler varit i gång.
Redan i 16:e århundradet omtalades det s. k. makassariska
giftträdet på Celebes, där det sades, att om man blott
vidrörde eller luktade på giftet, så verkade detta dödande; trädets
utdunstning förstörde på en ansenlig sträcka allt lif rundtorn,
och fåglar, som satte sig i trädet, doge, om de icke
omedelbart åte räfkakefrön, hvarigenom de visserligen förblefve vid
lif, men miste alla sina fjädrar. Sedermera erfor man, att
detta sällsamma giftträd förekommer på Sumatra, Borneo och
Bali och slutligen fann man det i Palembangdistriktet äfven på Java.

I denna ös urskogar växa två mycket olika träd. Det
ena som tillhör apocynéerna, är infödingarnas tjetteck, Strychnos
Tienté, af hvars rot det fruktansvärda upas radja eller
»furstegiftet» kokas. En obetydlig rispa från ett med detta gift
för-giftadt vapen dödar ofelbart på ett par minuter själfva
kungs-tigern. Det andra trädet är ett vackert smärt träd, som med
sin cylindriska stam reser sig till en höjd af 20—25 m. glatt
och utan grenar, hvarpå stammen bär en prydlig,
halfklot-formig krona. Men ve den, som oförsiktigt bringar sitt skinn i
beröring med den ur den lätt skadade barken ymnigt
framvällande mjölksaften. De oundvikliga följderna däraf äro stora
blåsor, smärtsamma sår. Detta träd kallas på Java antjar,
och från detsamma härstammar det vanliga upas, som betyder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free