Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtvärldens förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
VÄXTVÄRLDEN OCH KULTUREN.
Det är helt naturligt, att närings- och beklädnadsväxterna
äfvensom växter, hvilka på något sätt gagna den industriella
verksamheten, följa människan och odlas allestädes, där de
klimatiska villkoren för deras trefnad tillåta det. Men till
dessa af människan själf företagna förflyttningar sluta sig, liksom
vid stora folkvandringar eftersläntare och röfvare, många växter,
hvilka människan måste taga med på köpet, nämligen ogräsen.
Man kan också tryggt påstå, att en del af vårt åkerogräs, som
aldrig anträffas annat än bland vissa sädesslag, icke äro
inhemska i våra trakter, utan medföljt de kulturväxter, bland
hvilka de förekomma. Dylika objudna gäster äro
åkervindan, blåklint, valmon, riddarsporre, klätt, repe,
snar-refva m. fl.
Människan omedvetet sluter sig ett antal växter till
skapelsens herre, följer honom hvart han går och slår sig ned i hans
närhet, visserligen icke på hans åker, utan i hans omedelbara
närhet, kring hans hydda, hans stall, på sop- och gödselhögar.
Det är högst sannolikt, att de särskilda stora folkfamiljerna
utmärkas äfven i detta afseende och att man af det ogräs, som
innästlat sig, med någorlunda säkerhet kan säga, om slaver
eller germaner, européer eller orientaler, negrer eller indianer
o. s. v. förut byggt sina hyddor på stället. Sålunda betecknas
än i dag medeltidens stora folktåg från Asien till mellersta
Europa af asiatiska steppväxters förekomst, och djuptänkt kallar
den nordamerikanske indianen vårt vanliga groblad för »den
hvite mannens fotspår». Än i dag betecknar vicker de norska
kolonisternas forna bostäder på Grönland.
I Medelhafsländerna frodas å andra sidan amerikanska
kaktéer och agaver, afrikansk aloe och australiska Eucalyptusarter,
hvilka 1854 infördes och numer utbreda sig öfver de flesta
sumpiga kusttrakter, vid hvilkas uttorkande de gjort god nytta.
Sydeuropeiska växter ha trängt sig in bland gräsen på
Sydamerikas pampas, och kronärtskockan, hvars frön först omkring
1769 insläpades från Spanien af en åsna, i hvars hår de fastnat,
bildar öfver sträckor af flera hundra kvadratkilometer
ogenomträngliga snår af mer än manshöjd. Liksom kolonisationen ha
äfven krigen bidragit till växtspridning, och med kosackerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
