Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtvärldens förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTVÄRLDEN OCH KULTUREN-
559
fördes sålunda 1814 ryssgubbar eller bernaris ända till Frankrike.
Längs järnvägslinjerna uppdyka nya växter, icke blott vid
ur-lastningsstationerna, utan äfven besynnerligt nog, där
järnbanan beskrifver en kurva.
Alla dessa förändringar i smått ha dock föga att betyda
mot de förändringar i värmens och fuktighetens fördelning,
som åstadkommas genom skogarnas hänsynslösa utrotande.
Länder, som nu äro träd- och vattenfattiga öknar, såsom en
del af Egypten, Syrien, Persien ha fordom varit skogbevuxna,
fruktbara länder, som genomflutits af numer utsinade eller
åtminstone tynande strömmar. I Grekland, Friaul,
Kärnten och flerstädes i södra Italien har skogens utrotande på
den af kalksten bestående bergsgrunden framkallat den
förödande kar stbildningen, som icke tillåter vattnet att kvarstanna
och befrukta jorden, utan låter detta genast sippra ned i marken
och bilda underjordiska sjöar och vattendrag i stora hålor, såsom
t. ex. Adelsbergshålan icke långt från Triest. Ingen Pythagoras
behöfver mera förbjuda sina lärjungar förtäringen af nilrosens,
Ne-lumbium speciosum, nötter, ty Egypten frambringar dem icke
mera. Det vin från Mandes och Mareotis, som eldade Kleopatras
gäster, och som forntidens skalder så högt berömde, växer icke
mera. Poseidons af granar skuggade heliga lund finnes icke mera i
Grekland. Pinien har för längesedan dragit sig undan karstöknen
till de arkadiska bergen. Nu finnas icke mera de ängar, på
hvilka vid det på källor rika berget Idas fot 3000 fålar betade.
En af växtkunskapens stormän, vår landsman, den ädle och
vördnadsvärde Elias Fries, har en gång uttalat sig om växtvärldens
förändringar genom människans fåvitska ingripande på ungefär
följande sätt. »En bred ödelagd remsa land följer småningom
kulturens steg. Då den utbreder sig, dör dess midt och
uttorkar, och endast i dess omkrets finnas grönskande grenar. Det
är emellertid icke omöjligt, men dock svårt, att människan
skall kunna godtgöra den skada hon anstiftat utan att
fördenskull behöfva afstå från kulturens fördelar. Det är visserligen
sant, att törne och tistel, fula och giftiga plantor beteckna
den väg människan hittills gått på jorden. Framför henne
ligger den ursprungliga naturen i dess vilda, men storartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
