Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtvärldens förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
VÄXTVÄRLDEN OCH KULTUREN.
skönhet. Bakom sig lämnar hon öknen, och förfärad flyr hon
själf från skådeplatsen för sina gärningar, men endast för att
på nytt på annan ort, där jorden ännu ler mot henne i
jungfrulig skönhet, börja sitt egendomliga förstörelseverk. Sålunda
har kulturen öfvergifvit Orienten, och med rasande hast vältrar
sig hennes s. k. eröfringar från öster till väster genom Amerika.
Jordbrukaren lämnar därstädes redan de östra staternas utpinade,
sina skogar beröfvade jord för att åstadkomma samma
förändringar i västern. Men vi se också, att ädla, tänkande och
verkligt bildade män höja sina varnande röster och lägga hand
vid det ändå svårare arbetet att återställa naturen i dess kraft
och rikedom, men på en högre grad än den vilda naturen och
förmå henne att underdånigt tjäna människans ändamål och planer,
som grundas på en noggrannare kännedom om naturens lif.»
Men just genom sin alltmera vidgade insikt i naturens lif
skall det också lyckas människan att behärska och leda naturen
och frigöra sig själf från de olyckor, med hvilka naturens
otyglade, åt sig själfva lämnade makter hemsöka henne och
mot hvilka människan eljest tvingas att föra en lika rastlös
som hopplös strid. 1 en fjärran framtid kunna vi måhända
också hoppas på ett rike af frid och skönhet på jorden och
i naturen, men för att komma dit måste människan ännu länge
gå i naturens skola.
Generationer sjunka i döden och öfver deras grafvar vagga
tårpilen och cypressen för vinden, som suckar i deras kronor,
men af död utgår åter lif, och tiden, som skördar både rosor
och törnen, låter dock allt åter spira upp på nytt, till nytt lif,
ny verksamhet och nytt hopp. Tager det nya släktet rätt vara
på azfvet efter det gamla och vist af dess misstag och
felgrepp bereder sig en sorgfriare och lyckligare tillvaro, ha de
förgångna generationerna icke lefvat förgäfves, och småningom
blir också människan hvad hon är afsedd att’ vara, naturens
herre, men på samma gång dess uppmärksamma och ömma
vårdare. Då stå icke längre naturen och människan såsom
fientliga makter mot hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
