Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturens utvecklingsgång - Stenålderns folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G KULTURENS UTVECKLINGSGÅNG.
som lifnärde sig af granskott. Samtidigt med granen visa sig
äfven de första spåren af människans uppträdande i form af
de nämnda köksafskrädeshögarna. Många bland dessa bestå
hufvudsakligen af en mängd öppnade skal af ostron,
hjärt-musslor och andra musslor, blandade med ben af rådjur,
hjort, uroxe, vildsvin, bäfver, sälar o. s. v., äfvensom af fiskar
och fåglar, såsom vilda svanar, stora ankor och tjädrar.
Husdjur saknas med undantag af hunden, hvars ben emellertid
synas lika krossade, vidbrända och afgnagda som det jaktbara
villebrådets. Icke heller finnas antydningar till någon
växtodling.
Där dessa afskrädeshögar anträffas, måste således ha bott
en stam af fiskare och jägare, hvars hufvudföda utgjordes af
de nämnda musslorna. Såsom jaktkamrat, men på samma
gång till föda tjänade hunden, som man höll tam. Jakten
omfattade hjort, rådjur, vildsvin, uroxe, björn, varg, lo, bäfver,
vildkatt, säl, fiskutter, mård m. fl. Af fisk fångades flundror,
torsk, sill och ål, hvartill man behöfde båtar. Bland
redskapen finnas också lerkärl.
Såsom näst högre skede af stenålderstiden plägar man
beteckna grottinvånarnas, och deras skede står så till vida öfver
det föregående, som man i detsamma finner en börjande
växtodling. Grottinvånarna anträffas i alla delar af Europa, hvilka
äro rika på grottor och hålor, såsom Österrike-Ungern,
England, Frankrike, Norditalien, Polen och Ryssland. Stenålderns
grottinvånare i Frankrikes Jura voro hufvudsakligen herdar,
hvilka såsom husdjur höllo hunden, nötboskapen, hästen, fåret,
geten och svinet och därjämte bedrefvo något växtodling, i
synnerhet planterade lin. Äfven jakt och fiske idkades.
Dessutom hade de kommit ganska långt i handslöjd och
tillverkade genom knackning och slipning stenredskap, gjorde
snide-derier i ben, garfvade djurhudar och förstodo konsten att sy,
fläta och väfva. Af särskildt intresse äro fördenskull de
anträffade redskapen till att knyta not och väfva, såsom nålar,
sländor, väfskyttlar, väfstolsvikter o. s. v., hvilka redskap visa,
att tekniken undergått en viss utbildning.
Stenålderns tredje och högsta skede framställes af pålbygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
