Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturens utvecklingsgång - Järnåldern - De förhistoriska åldrarnas grafskick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 KULTURENS UTVECKLIRGSGANG.
med silfver, glas, elfenben, präglade (utländska) mynt samt
med konsten att löda och förgylla metaller. Då man ännu icke
lärt sig att smälta järnet och gjuta det i formar såsom
bronsen, måste vid järnarbetena smideskonsten tillgripas vida oftare
än som förut brukats.
Under århundradena närmast e. Kr. ha nordborna stått i
åtminstone medelbar beröring med och rönt inflytande af
romarna, som genom sina eröfringar alltmera närmade sig
Norden. Bland de äldre järnåldersfynden träffas nämligen
ofta romerska silfvermynt från l:a och 2:a århundradet e. Kr.
och senare romerska och bysantiska guldmynt. Under den
s. k. yngre järnåldern uppstod en inhemsk kultur, i det att
nordborna började förfärdiga sina redskap och smycken efter
egen svensk smak, med fantastiska djurframställningar och
slingor såsom utmärkande för ornamentiken, och sålunda
mycket praktfulla och dyrbara, om också något »barbariska» till
formen. Stora guldskatter synas under 5:e århundradet ha
hopats i Norden, så att till och med stora, breda halsringar
från denna tid äro förfärdigade af rent guld. Med
Konstan-tinopel och de arabiska länderna i Asien underhölls under
sista fjärdedelen af första årtusendet e. Kr. genom
väringar-nas krigstjänst och den betydande handeln öfver Ryssland en
liflig förbindelse, hvarom de på Gottland anträffade
silfver-skatterna och fynden af mer än 20,000 österländska, s. k.
kufiska mynt, hittade i svensk jord, vittna.
De förhistoriska åldrarnas grafskick. Det enklaste och
äldsta slaget grifter är stendösen, en mindre, fristående för
plundring lätt tillgänglig kammare, vanligen af 4 — 5 på kant resta
väggstenar, med tak af ett enda stenblock. Om den
underliggande högen och den ofta vid dess fot utlagda stenkretsen
i stället för cirkelformiga äro aflånga, kallas dösen för långdös.
Dylika stendösar förekomma i Sverige blott i Skåne, Halland
och Bohuslän.
I Frankrike och England betecknar man med namnen
dolmen, kromlech eller menhir uppresta stora stenblock, stenhällar
och stenpelare i de mest olika former. Än äro horisontala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
