Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturens utvecklingsgång - De förhistoriska åldrarnas grafskick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURENS UTVECKLINGSGÅNG. 15
stenplattor helt enkelt lagda öfver uppresta vertikala block, så
att de bilda en genomgång, än åter framställa de ett slags
stenhyddor, i hvilka man kunnat bo som i grottor. Oftast ha
de varit grafvar.
I Sverige och Danmark har man funnit grafvar, hvilka
fått namn af gånggrifter. En sådan gånggrift består dels af
en stor, ofta mycket lång — ända till 17 m. — och högst
3-—4 m. bred kammare, byggd af kantställda väggstenar med
takstenar lagda tvärs öfver från ena långsidan till den andra,
dels en åt söder eller öster vettande, mot denna kammare
vinkelrätt utgående smalare gång, försedd med dörranordningar
och utmynnande i kanten af den omgifvande skylande högen.
Gånggrifterna voro massgrafvar — i ett par har man funnit
rester af öfver 100 lik — för en hel släkt eller stam. Ofta
nedsattes liken i sittande ställning i små nischer längs väggarna.
När kamrarne blefve allt fullare och de tidigare nedsatta liken
multnat, makades benen åt sidan . för att skaffa nya lik
utrymme, hvarför benen i dessa grafvar ligga huller om
buller.
Yngst bland stenålderns grafkammare äro de stora
hälle-kistorna, enkla aflånga kammare af tunna hällar, öppna åt
söder eller öster och försedda med ett slags förstuga, i hvilket
fall i gafvelväggen mellan kammaren och förstugan merendels
uthöggs ett hål. Vanligen når det hällkistan omslutande röset
upp till väggstenarnas öfverkant, så att takhällarna ligga fria.
Hällkistor äro kända från Götalands alla provinser äfvensom
från sydvästra Värmland och Nerike.
Högen af jord eller af sten och jord tjänade efter
bronsålderns början som den egentliga grafvården, i det att hvarje
lik vid denna tid började få sin särskilda manslånga kista af
hällar eller af en urhålkad ekstock, hvaröfver högen
uppkastats,. ehuruväl i samma hög kunna finnas flera olika
graf-kistor bredvid eller ofvanpå hvarandra. Likaså händer, att
en gammal stenåldersgraf fått bilda kärnan till
bronsåldershögen.
De öfre bronsåldersgrafvarna i en sådan hög innehålla
brända ben, alldenstund likbränningsseden vann insteg i vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
