Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturens utvecklingsgång - De förhistoriska åldrarnas grafskick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 KULTURENS UTVECKLINGSGÅNG.
land framemot bronsålderns midt och mycket snart blef
enrådande. Ungefär vid tiden för Kristi födelse
uppträder jordandet åter i Norden och förekommer sedan
jämsides med likbränningen under hela återstoden af
järnåldern.
Från järnåldern äro högar af olika storlek den allra
vanligaste grafformen, och dessa högar liksom »jordblandade rösen»
— af stenar och jord — anlades gruppvis i s. k. graffält af
10- till 100-tal grafvar och flera ända upp till halfannat
tusental. Flertalet högar och rösen på dessa fält ha icke större
diameter än 4—10—15 meter i tvärmått och intill 1 m. i
höjd. Flera jättehögar finnas i Mälarlandskapen och Närke.
De från järnålderns tidigare period, d. v. s. 500—600-talen
stammande Kungshögarne vid gamla Uppsala mäta sålunda
omkring 60 m. i genomskärning och omkring 10 m. i höjd. På
högens topp ses stundom en duktig sten vara rest som
graf-vård, och ännu oftare ringlar sig en s. k. fotkedja, en rad af
lägre klumpstenar, kring högens kant. De af högen skylda
brända likresterna eller obrända liken ligga utströdda antingen
på den ursprungliga marken eller i en gräfd grop,
somligstä-des i en hällkista, och spår af timrad träkammare eller spikad
träkista ha äfven iakttagits.
Vid kusten, vid sjöar och vattendrag uppfördes på
sten-ländiga trakter den sedvanliga högen på någon dominerande
höjd af »naken» jämnstor sten utan jordfyllnad. Dessa
kummel af obestämd ålder, hvilka nu te sig som simpla, af
skattsökare mer eller mindre i midten upprifna stenhögar, lätt
förväxlade med odlingsrösen o. dyl., nå ofta en betydande
storlek — 30 m. i genomskärning, 5—6 m. höjd — och ha mången
gång en ganska omsorgsfull byggnad med ordentligt murade
sidor och ibland en långsmal eller oval form.
Utom de stenminnesvårdar, som allt emellanåt kröna
graf-högarna, restes dylika s. k. bautastenar på slät mark, invid
vägarna eller vid grafvar, stundom i större grupper.
Stensamlingar ordnade i regelbundna figurer kallas stensättningar, af
hvilka somliga äro rundlar, från järnåldern både med brända
lik och med skelettgrafvar, i senare fallet tillsammans med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
