Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturfolk och halfciviliserade folk - Naturfolken och civilisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
KULTURENS UTVECKLINGSGÅNG.
amerikanarnes tilltag att i Utahs öken förgifta de brunnar,
hvilka indianerna besökte, med stryknin, eller såsom i
Australien, där under hungersnöd nybyggarnas hustrur blandade
arsenik i det mjöl de skänkte de tiggande infödingarna, eller
såsom i Tasmanien, där engelska kolonister sköto ned infödingar,
då de icke hade tillgång på bättre foder åt sina hundar.
Men hvarken grymhet eller förtryck har någonstädes
fullständigt utrotat en människostam, till och med nya sjukdomar,
kopporna inbegripna, ha icke utplånat folk, detta har icke ens
lyckats för brännvinspesten, i stället är det en annan mordängel
af sällsammare slag, som numer vidrör de en gång så
glada och lyckliga naturbarnen, nämligen lifsledan.
Antillernas olyckliga invånare dödade sig efter öfverenskommelse
hoptals dels genom gift, dels genom hängning. I Mexiko förbundo
sig indianstammar ömsesidigt att afhålla sig från allt umgänge
med sina hustrur eller att medelst gift afdagataga den ofödda
lifsfrukten. Häri ligger också den verkliga orsaken till så
många människorasers utdöende. Det är det aftagande antalet
födelser på Sandwichsöarna och på Tahiti, som befordrar
folkstammarnas utslocknande.
För den s. k. vilden erbjuder det civiliserade lifvet i
våra kulturstater inga fördelar, och framför detsamma
föredrager han ett lif i frihet. I detta hänseende öfverensstämmer
han med många folkelement i äfven högt civiliserade stater,
hvilka framför det regelbundna arbetet och lefnadssättet sätta
friheten från alla band och åligganden, element, som vi gärna
inrangera bland »luffare» och »förbrytare», men hvilkas smak
för sysslolös obundenhet blott alltför ofta delas af
samhällsmedlemmar i högre ställning, ehuru dessas sysslolöshet och
oregelbundna lif i viss mån döljes, på samma gång det främjas,
af rikligare medel att föra det utan att komma i delo med
lösdrifvarestadgan eller strafflagen.
Svårigheten att vänja jägarstammar vid ett bofast lif
består icke däri att de icke kunna lefva på samma sätt som vi,
utan däri att de icke vilja göra det. De betrakta allt arbete
såsom förnedrande och endast jakten såsom ståndsenlig och
värdig en man. Samma föreställning har under århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
