Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturfolk och halfciviliserade folk - Naturfolken och civilisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURENS UTVECKLI NGSGANG.
29
också varit härskande hos Europas högst bildade nationer. Jakt
och krig voro redan hos de gamla germanerna och våra
hedniska förfäder mannens förnämsta, för att icke säga enda
sysselsättning, och långt in i nyare tider har jägarens och
krigarens lif med förkärlek betraktats såsom riddarens och
adelsmannens privilegium. Den svarta mannen, säger också
austra-liern, arbetar icke, emedan han är af ädel börd. Den
nordamerikanska indianen åsåg först med förundran de engelska
och holländska kolonisternas sträf samma arbete bakom plogen,
men vände sig därefter med en axelryckning likgiltigt ifrån
dem, förmodligen i sitt stilla sinne tänkande, att »lifvet icke
äger större värde än hvad som skänker detsamma dess
behag». Att en sådan tankegång ingalunda alltid torde vara
främmande ens för vildar, framgår för öfrigt af följande
betraktelse.
De nordamerikanska indianstammarna tänka sig lifvet efter
detta såsom en fortvaro af det jordiska lifvet. Den store
anden, hoppas de, skall flytta dem till villebrådsrika
jaktmarker. På samma sätt ha också Nya Zeelands stridbara
maoris tänkt sig ett lif efter döden såsom en fortsatt rad af
strider och fejder, ur hvilka de saliga alltjämt skola uppstå
på nytt såsom segrare. Våra germanska förfäder hyste
likadana förhoppningar. Följaktligen ter sig för den ociviliserade
människan det lif, hon lefver, så njutningsrikt, att hon icke
kan tänka sig ett annat utan en stegring af detsamma. Vi
måste häraf draga den slutsatsen, att det fysiska välbehaget
på de lägsta kulturgraderna är mycket större, men lifvets
upp-skattningsvärde mycket mindre än på de högre, och att den
s. k. vilden hellre afstår från tillvaron än pålägger sig
civilisationens bördor. Atavistiska drag i detta afseende saknas för
öfrigt ingalunda, såsom redan framhållits, äfven i våra delvis
öfverciviliserade stater. Det skulle eljest ieke vara så svårt,
för att icke säga omöjligt, att förmå många individer till ett
regelbundet och arbetsamt lefnadssätt, äfven där ingen
urart-ning föreligger.
Öfvergången från jakt till strängt åkerbruk måste försiggå
långsamt genom flera släktled, om icke rasen skall dö ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
