Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De asiatiska arierna eller indierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE OAMI.A KULTURFOLKEN.
47
Vedas från tiden omkring 2:a årtusendet före Kr. De äro
skrifna på det heliga sanskrit, det äldsta indogermanska språk,
som bevarats. Småningom uppstod en särskild klass af »bedjare»
och offrare, med andra ord, präster, likaså höjde sig öfver den
åkerbrukande mängden ett stånd, som tog kriget på sin del,
och folket delade sig i fyra hufvudklasser: bramaner eller
präster, kschatrija, d. v. s. krigarne eller konungarnes
vapenbröder, och vaisja eller åkerbrukarne. Dessa tre klasser fingo
deltaga i de heliga förrättningarna och berömde sig af att vara
»två gånger födda». Den fjärde klassen, sudra, som till en
del framgått ur de underkufvade urinvånarne, var djupt
föraktad, och dem tillföll det hårdaste och smutsigaste arbetet.
Det hoppet unnades dem likväl att en gång bli återfödda i en
högre klass.
Krigarna tyckas en tid ha gjort bramanerna rangen stridig,
och de härskande familjerna erkände dem icke heller såsom
öfverordnade. Den världsliga makten tillhörde furstarna och
krigarna, men icke kungarna, utan gudomligheten härskade öfver
de utvalda bramanerna, som bildade ett nära förbund, voro
skattefria och genom stränga lagar skyddades till lif och egendom.
Att vara braman var för öfrigt ingalunda lätt. Ilvar och en af
hans handlingar hade sina ovillkorliga, ända in i de minsta
enskildheter gående föreskrifter, mot hvilka han icke fick bryta. Den
som eftersträfvade högsta värdigheten, drog sig från sin familj
undan till skogen och ensamheten, där han lifnärdc sig af rötter
och åkerns ax eller af goda människors gåfvor. På detta sätt
ville han under askes och botöfningar småningom lösgöra
sig från den jordiska tillvaron, d. v. s. uppgå i nirvana och
sålunda undgå den förskräckande själavandringen, detta
ständiga upprepande af död och pånyttfödelse.
Den stora mängden framlefde sitt lif i tron på de många
gudarna, och bramanerna bevarade sin makt såsom de enda,
hvilka kunde förestå och förrätta offren med deras konstladt
invecklade och pinsamt omständliga ceremonier.
Det stånd, börden medförde, härskade såsom oföränderlig,
oöfverstiglig skranka öfver hvars och ens lif. Den, som
utstöttes ur sin kast, var i och med detsamma förklarad i akt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
