Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De asiatiska arierna eller indierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
och utesluten från all vidare beröring med forna
ståndsmed-lemmar. Detta förhållande bröt all motståndskraft mot våld
uppifrån och förkväfde all lust att af egen drift gestalta sitt
öde. Konungen härskade med oinskränkt despotism, ehuru
han af Vedas lagar var förbunden att regera med rättvisa och
mildhet och skydda de svaga. Konungarna tillhörde krigarnas
stånd, och ännu lefde i detta den ridderliga anda, som tål
endast ärofull strid. De besegrade skulle behandlas med
skonsamhet, den värnlösa förbli okränkt.
Statens bördor buros af vaisjas, som voro hänvisade till
åkerbruk och sina händers arbete. Pålagorna betalades länge
in natura. Konungen tillföll sålunda järnte annat en
betydlig del af skörden. Handel och handtverk betalade
tjugondelen af sin af kastning; handtverkare, som icke kunde betala
några skatter, måste en hel månad arbeta åt fursten utan
betalning.
Tidigt kommo präglade metallstycken, således penningar,
i bruk. Senare betalades af domstol ådömda straff mestadels
i penningar, och värdet af omtvistade föremål beräknades i
guld. Det var tillåtet att taga ränta; endast vissa skulder,
såsom spelskulder, voro undantagna härifrån. Räntesatsen var
emellertid mycket hög och högst för lån på säd. I allmänhet
rådde likväl den seden, att de upplupna räntorna icke fingo
öfverskrida kapitalets belopp. Flera lagbestämmelser sökte
reglera räntefrågan och hindra ocker, hvilket ansågs osedligt.
Lagstiftningen och den af indierna själfständigt skapade
rätten, sådan den föreligger i Manus lagbok, hvilade på
Veda-skrifternas grundval och äger ännu sin giltighet.
Kastindelningen betingade också lagar; de högre kasterna underkastades
för samma förbrytelser långt mindre straff än de lägre.
Straffen voro för öfrigt hårda och grymma, i synnerhet för
förbrytelser mot äganderätten, i det att lagen för svårare stöld
stadgade dödsstraff, hvarvid den skyldige spetsades, hängdes eller
dränktes. Däremot kunde mord och dråp försonas genom
erläggande af skadestånd, alldeles såsom hos de gamla
germanerna, och liksom hos dessa förekommo äfven gudsdomar och
ordalier, såsom tvekamp, järnbörd o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
