Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zendreligionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
skaparkraft. 1 en gammal persisk sång träder naturens själ
inför Gud och klagar, att jorden ödelägges genom det ondas
påträngande, samt begär på samma gång, att ett väsen skxdle
skapas, tillräckligt starkt att för alltid befria naturens själ
från hennes smärta. Guds rådslag var emellertid icke att
bespara de dödliga striden med det onda, enär denna strid skulle
stålsätta den kraft att göra det goda, som förlänats dem. På
natursjälens bön visar han henne urbilden af Zaratustra,
genom hvars uppträdande det godas förkämpar skola erhålla
ett sådant bistånd, att ljusets seger för alltid tryggades.
Denna djupare lära fördunklades emellertid under
tidernas lopp. Det gudomliga väsendets ljussida och nattsida
åtskildes såsom två olika väsen. Sedan dess strida ljusets
härskare Ahuramazda eller Ormuzd och mörkrets herre, Ariman eller
Angramainyus om segern, som likväl är på förhand afgjord.
Ormuzd allena känner Arimans tillvaro, och innan denne rör
sig, har Osmuzd under 3000 år åt sig utbildat en skara
odödliga hjälpare. Då Ariman omsider börjar striden, möter han
en välrustad motståndare. I tretusen år räcker kampen utan
att afgöras. Först under de nästa och sista tretusen åren blir
Ariman maktlös. I denna strid skall den dödliga människan
deltaga; hon skall välja mellan ljus och mörker, medföra det
godas seder genom sina verk och icke genom onda gärningar
förstöra Arimans utsikter till seger. Något lyckligare kunde
förvisso icke uttänkas för att hålla de bättre känslorna hos
människan vid lif än Guds löfte, att han själf skulle anses
såsom hjälpare i striden.
Härtill slöt sig läran om de dödas återuppväckande. Man
tänkte sig de aflidne uppståndna till ett oförgängligt, rent lif
i kroppar, som icke kastade någon skugga och icke behöfde
mat och dryck. Tre dagar efter den dödes sista andedrag
sväfvar själen ännu i sin kroppshyddas närhet. Men vid fjärde
morgonrodnaden släpas hon af en död genius till själfångarens
bro och ställes inför en domare, som på en våg pröfvar
hennes goda och onda gärningar. Den fromma träder med
himmelsk hälsning hans förkroppsligade goda vandel till mötes i
gestalt af en flicka med strålande ungdom, smärt och högbar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
