Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zendreligionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
91
mad med hvita armar och ädelt anlete. För den gudlösa visar
sig hans vandel i gestalt af en ful slinka, och vid hennes
anblick vaknar hos honom minnet af alla hans lögner och
orättfärdiga handlingar. Allt efter domen vandrar själen öfver bron
till lofsångernas boningar eller slungas hon af onda andar ned
i tillintetgörelsens svalg.
Fornpersernas höga föreställning om en sedlig
världsordning hindrade icke, att en gammal afgudaföreställning
fortfarande ägde bestånd och skickligt förenades med
Zaratus-tras lära. Sålunda tillbad man Mitras, solen, Ormuzds öga,
som han skapat. Men framför allt tillbads och dyrkas än i dag
elden såsom Ormuzds son. Ingen eldsvåda får fördenskull
kväfvas med annat än jord, intet ljus får blåsas ut, emedan
hvarje pust af andedräkten förorenar, hvarför prästerna vid
heliga handlingar och alla parser, såsom Zaratustras anhängare
och eldens tillbedjare kallas, vid bönen hölja för munnen. Elden
oskäras genom kokningen och genom smedshandtverket, och
persernas sedebud kräfva öfverallt renhet. Samma skydd
mot befläckelse tillkom det rinnande vattnet. Fördenskull var
det förtjänstfullt att bygga broar för att hindra, att strömmarna
genomvadades. Som de döda hvarken brändes eller kastades
i vattnet eller den likaledes heliga jorden finge förorenas,
in-lades liken i uppmurade ringformiga tornlika byggnader, s. k.
tystnadens torn, där de gåfvos till pris åt fåglarna, gamar och
roffåglar.
Syndens begrepp var hos Zaratustras anhängare mycket
blandadt, enär synd kunde bestå i ett fel mot
renhetsföreskrifterna lika väl som i en förkastlig handling. Bland de senare
ansågs lögnen för den största skam, bedrägeri för värre än rof
och stöld såsom förbrytelse redan af den orsaken att den skedde
i hemlighet; utlåning af penningar syntes till och med
straffbart, emedan den hotade sluta med borgenärens bedragande.
Den persiska sedelagen kräfde och kräfver ännu sedlighet och
renhet, och ingen religion har till den dag som är åtnjutit
andra troslärors aktning i lika hög grad. Äfven Matteus’
evangelium omtalar med välvilja de tre vise männen, magierna,
som kom mo frän Österlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
