Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
97
trappsteg som handtverkarne, endast med den skillnaden, att
för den fint bildade greken köpmansyrket ansågs förkastligt,
därför att snöd vinningslystnad vore dess enda driffjäder ocb
andra människors uppskörtande dess sträfvan. Den åsikten,
att köpmannens yrke grundade sig på vinningslystnad och
bedrägeri, hystes till och med af en andligen så högt stående
man som Aristoteles. Denna fördom drabbade dock icke
han-delsklassens alla medlemmar lika mycket. Grosshandlaren stod
t. ex. något högre i den allmänna meningen än småhandlanden,
som drabbades af tillvitelsen att använda falskt mått och vikt,
att förfalska sina varor, i synnerhet lifsmedlen o. s. v. Man
påstod, att han spädde vinet med vatten, beredde tygerna på
konstladt sätt för att ge dem utseende af finare kvalitet och
blåste upp fågel, för att den skulle se fetare ut! Allra
sämsta ryktet hade spannmålshandlarne. För öfrigt voro
gross-handlarne mestadels samtidigt redare, hvilka själfva eller genom
tjänare hämtade varorna från fartygen. Exporthandeln låg också i
deras händer, och i de främmande länder, till hvilka grekiska
fabrikat utfördes, hade de sina kommissionärer. För betalningen
för varorna köpte man mestadels landtmannaprodukter, som
i Grekland kunde afsättas med vinst, och man förde med sig
allt, som lofvade vinst: säd, vin, olja, honung, skinn, ull, kläder,
lerkärl, metallsaker, till och med statyer och författares arbeten.
Betalningsmedlet var under den historiska tiden myntade
penningar, hvarvid afräkningen i de olika myntsorter, som
före-kommo, icke alltid var så lätt och ofta föranledde mycket
trassel och långvariga tvister.
Salutorgen i större städer hade mestadels täckta hallar, i
hvilka köpmän och småhandlande uppställde sina varor;
stundom funnos till och med torghallar för bestämda artiklar, t.
ex. för säd, olja, salvor o. s. v. Handeln försiggick under
väldigt oväsen: högt utropande och skrytsamt prisande af
varan; kött- och fiskförsäljarnas grofhet var allmänt bekant;
månglerskornas rykte i detta hänseende har sålunda mycket
gamla anor.
Penningaffärer ombesörjdes i vidsträckt skala af växlare,
s. k. trapeziter, hvilka utom sin egentliga verksamhet förmed-
Människan och kulturen. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
