Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
Svinafveln var obetydlig, enär fläsk under Greklands senare
tider icke mera var så omtyckt som förut och man icke
förstod att tillgodogöra sig borst och skinn.
Sämre beställdt än med landtbruksarbetet var det med
yrkena. Under hjältetiden var handtverket ännu aktadt: guden
Hefaistos var ju smed, gudinnan Atene väfde. Men på den
tiden funnos blott få egentliga yrken, såsom smeder, guldarbetare,
timmermän och stenhuggare, medan en mängd andra
förrättningar, hvilka sedermera kornmo att tillhöra ett visst yrke,
utfördes af slafvar. Det förakt, som drabbade den obemedlade,
hvilken lefde af sina händers arbete, träffade emellertid
ingalunda den rika entreprenören, som förfogade öfver en talrik
skara åt honom arbetande slafvar, ty han behöfde ju icke
själf lägga hand vid arbetet, och för dess ledning hade han
verkmästare och uppsyningsmän i sin tjänst.
I Sparta afhöll sig den frie mannen fullständigt från hvarje
yrke; i Atén och i de andra staterna deltog visserligen mången
med full medborgarrätt i detsamma, men hufvudsakligen voro
likväl wietoikerna d. v. s. inflyttade, som . voro skyddsborgare
utan fulla rättigheter, de yrkes- och industriidkande.
Arbets-slafvar hade hvarje förmögnare handtverkare. Rikare
kapitalister insatte också penningar i större företag, i hvilka arbetades
dels med egna, dels med hyrda slafvar. Vissa sysselsättningar
voro ärftliga såsom i Sparta kockarnas och flöjtblåsarnes. Äfven
gillen eller skrån funnos. Andra förordningar till yrkenas
reglerande och öfvervakaude funnos icke än tillfälliga polisförordningar;
så t. ex. måste garfvare och osthandlare för den elaka luktens
skull förlägga sina affärer utanför de inre stadsdelarna. Från
handtverkarne måste man noga skilja daglönarna, de s. k. teterna,
hvilka voro fria medborgare utan yrkesskicklighet, som måste
lega ut sig till tungt kroppsarbete och hvilkas belägenhet var
mycket dålig. Män och stundom äfven kvinnor arbetade t. ex.
såsom daglönare i kvarnar eller på åkrarna eller såsom lastbärare
i hamnarne mot en mycket ringa lön af några ören (3—4
oboler). Flottans bemanning, i synnerhet roddarne, bestodo
af dylika teter.
Handelsidkarne stodo i allmänhet på samma samhälls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
