Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
men, och en mängd andra byggnader, statyer, pelare, altare och
offergåfvor fyllde festplatsen. Segerns pris vid spelen bestod i
själfva Olympia af en krans af kvistar från ett olivträd, hvilket
Herakles själf ansågs ha planterat. I segrarens hemland
till-föllo honom glänsande hedersbetygelser och en aldrig
förbleknande ära, och segerkransen från Olympia betydde så godt som
ett adelsbref.
I Delfi hade grekerna sin andliga centralpunkt. Här fanns
nämligen det af dem alla erkända och rådfrågade Apollons
orakel. På en högslätt vid Parnassos’ södra sluttning uppstego ur
en dunkel klyfta bedöfvande ångor, och hit skulle Apollon
själf ha visat vägen, hvarpå öfver klyftan uppfördes en byggnad.
Oraklen tyddes af prästinnan Pythia, som efter flera ceremonier
intog sin plats på en koppartrefot öfver det ångande svalget.
De ord, som hon tid efter annan framstötte under den
medvetslösa yrsel, i hvilken ångorna försatte henne, upptecknades
och meddelades därefter i en på sexfotig orimmad vers affattad
formel. Med oraklet voro äfven spel, de s. k. pytiska spelen
förknippade, hvilka liknade de olympiska och återkommo hvart
fjärde år. Äfven andra spel på andra orter förekommo.
Döden ingaf ingalunda grekerna samma skräck som de
senare kristna folken. Manligt mötte man lifvets förhållanden
och modigt underkastade man sig ödet, moira, som enligt
grekisk uppfattning härskade öfver gudar och människor. Ofta
uttalades den satsen, att döden efter berömliga gärningar är
den största lycka, som gudarna kunna beskära den dödliga.
Med andäktig omsorg vidtogo också en aflidens släktingar
åtgärder för begrafningen, ty af denna berodde, om den döda
skulle lyckligt få inträda i skuggornas rike.
Så snart man tillslutit den dödes ögonlock, stoppades en
obol i hans mun, på det han skulle kunna betala den buttre
Karon färjlönen öfver Styx. Genom graf och grafvård, stele,
visade man den aflidna en kärlekstjänst, hvilken bragte hans
ande till ro och kunde glädja honom. I grafskriften nöjde
sig greken icke heller med att rätt och slätt omtala namnet,
han ville också gärna säga något till den aflidnes beröm, och
detta skedde i en tvåradig vers, s. k. distikon. Därvid kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
