Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
103
stånd och rikedom alls icke i betraktande; själfva stenen kostade
icke mycket, enär den icke kräfde arkitektonisk utsmyckning,
och sålunda kunde äfven den fattiga arbeterskan erhålla sin
dikt på sin grafvård, om hon efterlämnat något minne; härtill
behöfdes icke någon framstående skald, ty äfven vanligt folk
i Grekland kunde finna ett vackert uttryck för sin smärta.
Sålunda fingo jämte skalder, krigare och filosofer äfven fattiga
daglönare, fiskare, väfverskor sin grafskrift, endast den
egentliga kälkborgaren, som i våra dagar tager så stor plats, omtalades
icke; där ingenting fanns att besjunga, där teg man helst.
Däremot förekomma på många stenar öfver djur grafskrifter.
Den gifta kvinnans ställning i de grekiska staterna var i
allmänhet undanskjuten och inskränkt till hemmet, hon kunde
dock uppträda i sällskap och deltaga i firandet af de många
religiösa festerna. Döttrarna uppfostrades i strängare
tillbakadragenhet och fingo aldrig visa sig utomhus utan slöja, så
länge de voro ogifta. Vid valet af make hade de merendels
ingen talan. Då ett barn föddes, stod det fadern fritt att
erkänna eller låta utsätta det, och under det första året
uppfostrade och vårdade modern ensam den lilla
världsmedborgaren, som ofta nog fick sin faders kullriga sköld till vagga, då
han skulle sofva. Då gossarna växte upp, undervisades de i
skolor och gymnasier, medan flickorna i hemmet af sina
mödrar undervisades i handarbeten, till dess samhällets
angelägenheter slutligen sysselsatte de förra och hushållsbestyren
de senare.
Med sina fäder, bröder och män delade Greklands kvinnor
de öden, med hvilka de ständiga fejderna hemsökte dem. Vid
den krigiska rätt, som var rådande i de grekiska staterna: de
besegrade männens dödande och kvinnors och barns
försäljning i slafveri, kunde det icke väcka någon öfverraskning, att
de öfvervunna, som icke stupat på murarna, massvis gåfvo
sig själfva i döden, sedan de förut dödat kvinnor och barn. Detta
förfarande vann allmänt erkännande och till och med beundran;
och att slafveri var värre än döden, därom voro de gamle allmänt
ense. Grekernas historia är rik på dylika fasansfulla händelser,
då kvinnor, barn och åldringar inneslötos i husen, som
antän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
