Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
uteslutande medlemmar af patriciernas stånd voro i tillfälle att
för sin del draga nytta af statens tillgångar.
Sedan gammalt hade den romerska staten lagt de delar
af nyeröfradt land, som icke såldes, utarrenderades eller
användes till upprättande af nya bondhemman, till statens
domäner, den s. k. ager publicus. Ansenliga lotter af denna
domänjord kunde likväl romerska borgare »tills vidare få
öfver-taga» af staten mot erläggande af en bestämd årlig af gift.
Visserligen afstod staten aldrig sin rätt att återtaga dylika
domäner, om så påfordrades, men i själfva verket behandlades
de snart såsom fri egendom, bortgåfvos, såldes, belastades med
gäld, och just patricierna voro de, som uteslutande drogo
hela fördelen af detta sätt att utarrendera domänjorden.
Ple-blejerna hade endast rätt att låta sina kreatur beta på
allmän-ningsbetena, en rätt, som i själfva verket ganska snart af
händes dem. Med myndigheternas begifvande fick emellertid
af-gifternas inbetalande för de på detta sätt af patricier
arrenderade domänjord småningom upphöra, hvaremot denna
jordbesittning alls icke togs i betraktande vid beskattningen, medan,
vid denna intet afdrag skedde för de skulder, som belastade
plebejernas egendom. Detta förhållande blef så mycket
outhärdligare som till orättvisan äfven skadan sällade sig, ity att
plebejernas egendom under de ständiga krigen med Roms
grannfolk så ofta utsattes för plundring och härjning, medan
bönderna själfva oupphörligt kallades till att göra krigstjänst.
De skulder, som plebejska jordägare sålunda måste göra
hos de patriciska kapitalisterna voro särdeles tryckande till följd
af den oerhördt höga och fullkomligt godtyckliga ränta, som
måste betalas. Plebejerna ansågo det också för en stor lättnad,
då staten, sannolikt omkring år 357 f. Kr., bestämde räntan
till 81/, eller 10 %. Kunde gäldenären icke i rätt tid efter
ett år återbetala sin skuld, så lades den upplupna räntan till
kapitalet, och på detta sätt nådde i många fall de olyckliga
romerska böndernas skuldsummor inom kort en ohygglig höjd.
Kunde gäldenären icke betala, hade borgenären rätt att
behandla honom som tjuf, döda honom eller sälja honom »på
andra sidan Tibern» d. v. s. till utlandet. Funnos flera fordrings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
