Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
111
ande samfärdseln arbetsdelningen göra sig gällande, så att
yrkena, som länge bildade endast tio skrån, småningom ökades. I
början idkades de af borgare, i mindre skala af klienter, och
slutligen inträngde de frigifna både i handtverket och industrien.
Äfven Roms handel tillväxte, men bestod egentligen endast i
införsel- eller transitohandel. Olja, vin och ull infördes, och
som bytesmedel tjänade länge koppar, som uppvägdes vid
betalningen. De första mynten härstamma sannolikt från tiden
omkring 350 f. Kr. Vid denna tid infördes silfvermyntfoten,
och kopparpenningarna användes endast såsom skiljemynt. Från
217—196 äfvensom under republikens sista tid präglade man
äfven guldmynt.
Den fria jordägande bondeklassen hade emellertid att
kämpa med stora svårigheter för sitt bestånd. Den tillhörde
den del af det romerska folket, som under namn af plébejer
stod emot de förnäma, gammalromerska släkter, hvilka bildade
Roms patricier eller förnäma och som innehade alla
företrädesrättigheter, såväl politiska som sociala. Endast patricier kunde
väljas till statens ämbeten, Roms senat, d. v. s. dess högsta
rådslående och beslutande församling, bestod uteslutande af
patricier; till prästerliga ämbeten och de med dem i Roms lif
så ytterst viktiga tecken- och orakeltydningarna af offerdjurens
inälfvor och af fåglarnes flykt hade endast patricier tillträde,
och slutligen ägde äktenskapliga förbindelser mellan patricier
och plebejer ingen rättslig giltighet. Icke heller fingo
stads-domänerna användas af bönderna, hvilka jämväl uteslötos från
de utdelningar af jord, som företogos efter lyckliga krig och
uteslutande kommo patricierna till godo, hvaremot krigens hela
börda hvilade på dem, som minst förmådde bära de med en
krigisk utrustning förknippade kostnaderna, således
företrädesvis bönderna och de mindre bemedlade stadsborna.
Det säger sig själft, att dylika förhållanden måste
under-gräfva den lägre klassens ekonomi och tvinga densamma till
skuldsättning. Tillgång till kapital fanns emellertid endast
bland patricierna; många af dessa voro ägare af de större
jordegendomarna och kunde i denna egenskap med fördel bedrifva
en vinstgifyande handel med landtmannaprodukter, liksom äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
