Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
ägare kunde de »hacka sönder gäldenären, och därvid skulle
det icke lända någon till men, om han högg af för mycket
eller för litet!» I praktiken lät borgenären den skuldsatta
bonden emellertid till namnet behålla sin egendom och lät
honom bära alla de med en sådan besittning förbundna
bördorna, medan han i själfva verket tryckte ned honom till
för-paktare på tid. Å andra sidan var det ändå vanligare, att
gäldenärer, som för sina lån borgade med sina personer,
föredrogo, för att icke behöfva offra hela sin förmögenhet, om de
för tillfället icke förmådde betala sina skulder, att begifva sig
i skuldbäkte hos sina borgenärer. Detta var emellertid en
fruktansvärdt hård lott, enär de därigenom visserligen icke
blefvo slafvar och icke heller förlorade sina medborgerliga och
privata rättigheter, men kunde få tjäna sina fordringsägare i
åratal såsom trålar till dess att de slutligen lyckades
tillfredsställa dem eller också verkligen såldes såsom slafvar »till
utlandet».
Naturligtvis måste ett dylikt tillstånd i längden visa sig
ohållbart, och slutligen bröt plebejernas missnöje också ut i
rent af revolutionära åtgärder, hvarigenom patricierna omsider
nödgades afstå från de mest skriande orättvisorna och
missbruken. Plebejerna genomdrefvo också, att bland dem två
s. k. tribuner, vanligen kallade »folktribuner», som de själfva
valde, skulle bevaka deras rättigheter och skydda dem mot
patriciska öfvergrepp.
Trots alla de politiska fördelar och ekonomiska lättnader, som
plebejerna lyckats tilltvinga sig, förblef likväl de mindre
jord-ägarnes ställning ganska ofördelaktig och förebyggdes icke,
att deras egendomar småningom öfvergingo i de rika
jord-ägarnes händer. Skulden härtill låg fortfarande i de ändlösa
krig, Rom förde för att utvidga sitt herravälde, först öfver
grannfolken, därnäst öfver den italienska halfön och slutligen
för att krossa den enda stormakt, som på allvar kunde täfla
med detsamma om herraväldet öfver Medelhafvet, nämligen
det från det feniciska Sidon grundade Kartago, en
handelsstad, som utsträckte sina besittningar utom till Afrikas
nordkust äfven till Spanien och Sicilien, där den kom i en
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
