Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
115
röring med romarne, som efter upprepade krig, de s. k.
»puniska krigen», det första under åren 264—241, det andra 218—
201 och det tredje 149—146 f. Kr., slutade med Kartagos
undergång och därmed, att romarna eröfrade dess besittningar
i Afrika och Spanien.
En sådan tillökning i Roms välde måste naturligtvis
ut-öfva den största återverkan på statens inre, kulturella och
ekonomiska förhållanden. De puniska krigen, under hvilka Rom
en gång var sin undergång nära, hade bragt många bönder till
tiggarstafven eller ådragit dem stora skulder. En mängd af
Roms bundsförvanter och undersåter bland de italienska folken,
som affallit från Rom och gjort gemensam sak med
kartagernas store härförare Hannibal, hade för detta sitt förhållande
straffats med förlusten af sin jordegendom eller af en del af
densamma. De ruinerade böndernas hemman kommo nu i de
romerska penningmännens händer, de bestraffade
bundsförvanternas jord hemföll däremot till den romerska staten.
Härtill kom, att företagsamma spekulanter började i massa införa
exempellöst billig säd från de på andra sidan Medelhafvet
belägna länderna, från Sicilien och Afrika, men äfven från Egypten,
och härigenom gjordes all försäljning af italiensk säd i
sjöstäderna och i Rom nästan omöjlig. Hvad bönderna icke kunde
förbruka till eget behof, blef värdelöst och ruttnade. På detta
sätt kommo de i allt större trångmål, måste slutligen sälja sina
gårdar och begåfvo sig till Rom, där de ökade mängden af
proletärer, eller blefvo daglönare, där de förut varit jordägare. På
detta sätt ökades den lägre hufvudstadsbefolkningen i
utomordentlig grad. Missnöjd och fordrande att utan möda få sin
utkomst, sålde den vid valen till statens ämbetsmän sina röster
och skrek på utdelning af spannmål och på spel. Snart sålde
den sig som legoknektar åt äregirige fältherrar och tjänade till
och med mot fäderneslandet. Som det ofria arbetet var
billigare än det fria, så ökades, icke minst genom krigen, antalet
slafvar utomordentligt. I yrkena beröfvade de, i förening med
de frigifna, stadens arbetare ofta tillfället att förtjäna sitt bröd.
Jordbruksslafvarna behandlades hårdare än de andra; stundom
inbrändes på dem ägarens märke liksom på fåren, och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
