Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
några gods höllos de nattetid i bojor i ett källarartadt sofrum,
s. k. ergashdum. De skulle antingen sofva eller arbeta. Bättre
ställdt var det i alla händelser med handtverks- samt
familje-och husslafvarna.
Medan bönderna och städernas medelklass sålunda
alltmera utarmades, strömmade oupphörligt allt större rikedomar
till Rom: skatterna från provinserna, vinsten af handeln och
de inkomster, som förpaktarne af statens skatter erhöllo, rofvet
från underkufvade länder, allt detta stannade i senatorernas
och penningadelns, riddarnas, händer. Tiggararmod stod gent
emot furstlig rikedom, och en djup klyfta skilde numer
rik och fattig i Rom. Ofantlig rikedoms hopande på ett fåtal
händer framkallade praktkärlek och slöseri. Den forna
enkelheten i seder och lefnadssätt vek för prakt- och
njutningslystnad. Lusten att njuta lifvet grep äfven de lägre klasserna.
Arbetet förlorade sitt värde och anseende, och de försök, som
af ädla romerska medborgare, såsom de båda Graccherna, att
råda bot på det onda och hämma den antydda
utvecklingsgången, misslyckades och ledde endast till sina upphofsmäns
och deras anhängares fördärf.
Under sådana förhållanden tilltog visserligen
landthushåll-ningen ansenligt i omfång, men medan senaten å ena sidan
för att höja jordbruket lät öfversätta kartagern Magos arbete
öfver detsamma, förbjöd den, för att hålla hufvudstadens
folkmassa vid godt lynne, bönderna att utföra sin spannmål
annan-städes än till Rom, där medelpriset på en modius knappt uppgick
till en denar, under goda år till och med till blott 12 ass. Genom
köp af flera gods eller böndernas rent af olagliga bortdrifvande
förenades på en hand de vidsträckta besittningar, som fått
namn af latifundier och än i dag förefinnas flerstädes i Italien.
Som sädesodlingen på den italienska halfön medförde alltför
liten vinst, föredrog man att odla oliver och vin, hvars odling
utbredde sig öfver allt, dit Roms legioner tågade och landets
natur tillät det, såsom i Spanien, Gallien och Germanien, samt
utsträckte betena så mycket som möjligt, i synnerhet i nedre
och mellersta Italien, där allt slättland slutligen blef
människo-tomt och ofta osundt, såsom än i dag förhållandet är med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
