Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
römda, höllos de till döden på cirkus dömda slafvarna i egna
kasärner, där de öfvades och voro underkastade den mest
barbariska disciplin, på samma gång som deras lefnadssätt och
kost reglerades på det för deras yrkesutbildning mest
gynnsamma sättet. Gladiatorer funnos af olika slag, sådana som
väpnade med svärd och sköld, iförda hjälm med visir, bröstplåt
och benskenor kämpade mot hvarandra, och sådana som endast,
väpnade med en dolk, förde en treudd och ett nät, som de
kastade öfver sin med svärd och sköld väpnade motståndare.
Dukade en gladiator under i tvekampen, kunde han genom
armens uppsträckande vädja till åskådarna om nåd. Beviljades
icke denna, vändes åskådarnes tummar nedåt, och den
olycklige dödades då omedelbart af sin segrande motståndare, om han
icke redan förut erhållit banesåret. Dessa ohyggliga spel uppfördes
stundom med hela massor af mot hvarandra kämpande
gladiatorer, och slutligen grep smaken för dessa nöjen till den grad
omkring sig, att icke blott frigifna, utan äfven fria romerska
medborgare och till och med kvinnor deltogo i striden på arenan.
Redan förut hade de genom den hårda behandlingen till
förtvifian drifna slafvarna gjort uppror, och i synnerhet hade
ett slafuppror på Sicilien skaffat romarne mycket att göra.
Det hade emellertid kväfts i blod, och de slafvar, som icke
stupade, utan lefvande föllo i segrarnas händer, spikades utan
förbarmande på korset. Det största och farligaste slafkriget
utbröt emellertid år 73 f. Kr., och denna gång utgick det från
gladiatorslafvarna i Capua, som under anförande af tracisk
slaf vid namn Spartacus bröto sig ut ur sin kasärn och togo
sin tillflykt till Vesuvii klyftor. Till deras skara slöto
sig massor af slafvar, som rymde från sina herrar, proletärer
och röfvare, och snart stod Spartacus i spetsen för en hel armé,
med hvilken han med framgång bjöd de romerska härförarna
spetsen. Slutligen besegrades han likväl, och 6000 fångar, som
romarne togo, kantade på korsen i långa rader stora vägen
mellan Capua och Rom.
Om möjligt ännu vidrigare voro de djurhetsningar, som
likaledes under republikens sista tid blefvo ett af romarnes
älsklingsnöjen och under sista århundradet före Kristi födelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
