Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA KULTURFOLKEN
125
erhöllo den mest storartade utsträckning. Jakten för att
infånga lejon, pantrar och björnar blef ett särdeles indräktigt
yrke, och vilddjuren från de barbariska gränsländernas öknar
och bergskogar var en hufvudartikel i handeln. Redan år 93 f. Kr.
hade pretorn Sulla låtit ett hundratal lejon kämpa mot
hvarandra på den romerska arenan. För att emellertid göra dylika
vilddjursstrider ännu mera spännande lät man förbrytare
sönderslitas af vilddjuren, liksom dylikas afrättningar äfven
förknippades med praktfulla pantomimer, hvilkas innehåll hämtats
ur mytologiska sagor. Under kejsartiden blef det slutligen vanligt
att kasta kristianerna, såsom de första kristna kallades, för
vilddjuren. Kristianerna betraktades nämligen såsom stats- och
maje-stätsförbrytare och voro såsom sådana hemfallna till dödsstraff.
För att öka effekten af dylika scener voro de olyckliga försedda
med ett kort svärd eller en dolk eller med något trubbigt vapen.
Hand i hand med dylika nöjen, som vittna om det
romerska folkets förvildning, gick dess förvekligande,
njutningslystnad och osedlighet. Det förr så ärbara och innerliga
familje-lifvet var djupt anfrätt i alla folkklasser. Allestädes härskade
besticklighet, den gamla romerska ärligheten var borta; mened
och förfalskning voro vanliga förbrytelser, jämte hvilka under
de rasande partistriderna och intrycket från de borgerliga
krigen mord och dråp hörde till ordningen för natten. Som all
polisordning försummades, var icke mera fråga om personlig
säkerhet i staden Rom eller dess omgifning.
Under allt detta utbildade sig och frodades bland de genom
provinsernas plundring rika romarna en massiv och
raffinerad lyx i måltider, som antog verkligt jättestora förhållanden.
För den romerska världens rika fråssare vände sig, så att säga,
hela lifvet endast om middagen, rättare sagdt, om konsten att
icke blott bereda gästerna bordets finaste, dyrbaraste och
sällsammaste njutningar i oerhörd mängd och omväxling under
en enda måltid, utan att under loppet af en dag också kunna
hålla ut med så många dylika lag som möjligt. Allt hvad det
vidsträckta romerska riket, dess vattendrag och grannländer
hade att erbjuda, kockarnas till största möjliga färdighet
stegrade konst, den utomordentligt praktfulla inredningen af palats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
