Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förföljelserna och kristendomens seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
KRISTENDOMEN.
voro dock icke många. De långvarigaste, svåraste och
blodigaste inträffade under kejsarne Decius och Diodetianus, då
kristianernas antal tillväxt till den grad, att de rent af bildade
en stat i staten, ett förhållande, som framför allt annat
bestämde Diodetianus till att söka återföra dem till den
gammalromerska religionen eller att alldeles utrota dem.
Visserligen afföllo under den första förskräckelsen kristianer i massa
från kristendomen, men detta till trots ernåddes syftet med
förföljelsen så föga, att kristendomen fastmer utgick ur
densamma luttrad och ännu starkare än förut. Också insåg den
statskloke och kallt beräknande kejsar Konstantin, att
kristendomen snart måste bli den härskande religionen, hvarför han
311 och 313 e. Kr. utfärdade toleransedikt, genom hvilka
oinskränkt religionsfrihet förkunnades för alla utan undantag, men
i synnerhet för de kristna. Alla skrankor, som hittills stått
i vägen för utöfvandet af deras gudstjänst, undanröjdes, alla
hinder, som ännu restes mot den fria öfvergången till
kristendomen, upphäfdes, och de kristnas kyrka erkändes lagligen
såsom korporation. Alla dess under förföljelsen konfiskerade
församlingshus, kyrkogods och privata ägodelar skulle genast
återlämnas utan ersättning; enskilda hedniska personer, som
kommit i besittning af dylik egendom genom gåfva eller köp,
hade att vända sig till kejsarens nåd för ersättnings erhållande.
Statsreligion blef kristendomen härigenom visserligen icke,
men praktiskt taget gjordes dess seger öfver alla andra
religioner i riket möjlig genom kristendomens fullständiga
frigifvel-se, och Konstantin bidrog äfven efteråt icke litet till att
befästa dess ställning genom alltjämt nya ynnestbevis. Aled sin
skarpa blick hade han funnit det klokast att själf ställa sig
i spetsen för den nya rörelsen och bemäktiga sig densamma,
innan den skulle spränga den stat, i hvilken den uppstått och
utbildat sig. Från denna stund hade också den tilländalöpande
antika tidens starkaste andliga makt, den imposanta, enhetliga,
väl organiserade kristna världen trädt i kejsarens tjänst, den
kristna kyrkan blef kejsaren underdånig, och religion och
politik förenades på ett sätt, som i framtiden lika mycket lände
kristendomens renhet till skada som det skulle förgifta det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
