Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förföljelserna och kristendomens seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMEJt.
135
samma såsom »skadlig vidskepelse», utan mot den politiska
olydnaden, mot den politiska fara, som man ansåg hota från
kristianernas sida. Dessas motstånd framträdde i synnerhet,
då de skulle förmås att deltaga i kejsarnes kult, men just
denna kult hade under denna och följande tid blifvit
hufvud-stycket i den romerska riksreligionen, och vägran att förrätta
denna tjänst ansågs såsom tecken till politisk uppstudsighet
och erhöll karaktär af högförräderi.
Därmed var också anledningen till svåra förföljelser gifven,
och äfven milda och humana kejsare förmådde icke alltid
hindra eller hejda dem. Huru de kristnas belägenhet skulle
gestalta sig, berodde nu också ofantligt mycket på huru ståthållarne
och de högsta ämbetsmännen i Rom voro sinnade. På
anklagelser blef icke heller någon brist, i samma mån som med de
kristnas växande antal sammanstötningar oftare måste
förekomma med deras hedniska motståndare. Som kristianerna
vände sig ifrån icke blott det offentliga lifvet utan äfven från
de gamla gudarne, med hvilka likväl rikets väl ansågs vara
förbundet, och beslutsamt bekämpade dem, så gaf man
kristendomen skulden för alla olyckor, som drabbade riket,
därför att de i sin gudlöshet utmanade de himmelska makternas
rättvisa straffdomar. De flesta dödsdomar, som fälldes öfver
kristianerna, fullbordades också på det för den romerska
rättsskipningen betecknande grymma sättet. För öfrigt var det ju
mestadels slafvar, slafvinnor samt fattiga och obetydliga personer
äfvensom icke romerska medborgare, hvilka drabbades af det
ohyggliga ödet att till fanatiska motståndares och en blodgirig
pöbels fröjd nödgas kämpa mot vilddjuren på arenan och låta
sönderslita sig af dessa. Detta tillstånd af ofta långvarig
fara sammanhöll emellertid så mycket fastare församlingens
kärna, och ofta fastmer uppsökte än undveko kristianerna själfva
det ohyggligaste martyrskap. Den ståndaktighet, de ådagalade
under sådana förhållanden, framkallade ofta de ädlares bland
deras motståndare beundran, och icke så få nya anhängare
tillfördes en tro, för hvilken så många och icke minst svaga
kvinnor trotsade döden i amfiteatern eller i lågorna.
Planmässiga och omfattande förföljelser af kristianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
