Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katakomberna och den kristna konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
KRISTENDOMEN.
Bildhuggarkonsten togs mindre i anspråk för kristna
ändamål. Den egentliga bildskulpturen bedrefs ännu i tredje
århundradet och senare med stor ifver. Därvid gjorde sig
emellertid modets fordringar på grannlåt och ståt öfvervägande
gällande. Beklädnaden på byster och statyer förfärdigades af
brokig marmor, rörliga peruker af sten, som efter behag kunde
aftagas och bytas om, äro ingalunda sällsynta från denna tid.
I den första kristna konsten äro däremot byster och statyer
sällsynta. I stället sökte man begagna reliefkonsten och använde
denna, på samma sätt som den antika tiden gjort, till att på
sarkofager framställa bilder ur kristendomens lif och dess
symboler, såsom Kristi monogram, vinstocken, fisken, lammet, hvilka
alla voro frälsarens,—de—döptas—och—lärjungarnes
sinnebil-der. Skeppet betydde kyrkan, lyran gudstjänsten, palmen
segern öfver döden, korset offerdöden, och dylika tecken finnas
i myckenhet på redskap från den äldre kristna tiden, på
lampor af brons eller bränd lera och andra föremål. Först senare
öfvergick man till själfständigare, liHigare och kraftfullare
skapelser; i synnerhet framställes Kristus gärna under gestalt af
den gode herden, som vaktar sin hjord och räddar det i
öknen förlorade fåret.
En gammal egendomlig konstgren, som numer erhöll en
kristen prägel, var diptyckerna d. v. s. dubbla taflor af ädel
metall, elfenben, trä, skiffer, pergament eller papyrus, hvilkas
med vax öfverdragna insidor tjänade till att skrifva på, medan
utsidorna smyckades af mer eller mindre rika reliefer. De
tjänade såsom notisböcker, hvilka man bar i ett band eller i
gördeln. Dylika diptycker gaf man hvarandra till
nyårsgåf-vor eller till minne. I synnerhet var det brukligt, att konsuler
eller andra ämbetsmän skänkte bort dem, då de tillträdde sitt
ämbete eller vid spelen åt folket, men äfven åt kejsarne,
senatorerna och släktingar och vänner. Utsidan pryddes af
konsuler i ämbetsdräkt eller af andra bilder. Snart kommo dessa
skrifttaflor i bruk äfven i kyrkan. På »ambo», som ungefär
motsvarade predikstolen, upplästes under söndagsgudstjänsten
namnen på de högsta myndigheterna, de med den ifrågavarande
kyrkan i förbindelse stående biskoparne, martyrer och bekännare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
