Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den kristna kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
51E D E L TID E N S K U LT U R.
civila rättsskipningen öfver andliga fråntogs de borgerliga
domstolarna och öfverlämnades åt biskoparna, och äfven
lekmännen föredrogo ofta att anlita dem såsom skiljedomare
i stället för att vända sig till domstolarna. Å ämbetets
vägnar tillkom det biskopen att skydda änkor, faderlösa
och fattiga och utöfva tillsynen öfver välgörenhetsanstalter.
De andliga befriades från världsliga bördor och behöfde
icke göra krigstjänst. I beskattningsväg kunde kyrkans
egendom glädja sig åt vissa företräden och lättnader. Statens
lagar bekämpade såväl hedningar som kättare, och det
första kättarblodet utgöts redan 385 i Trier.
För denna glänsande ställning hade kyrkan att tacka
staten, utan hvars understöd kristendomen ännu icke på
länge skulle kunnat öfvervinna sin motståndare. Men då
kejsardömet gjorde kristendomen till rikskyrka, måste å
andra sidan kyrkan tjäna kejsardömet och till och med i
dogmatiska frågor sorgfälligt ha sina blickar riktade på
tronen samt utan prut lyda de vinkar, som därifrån
gåf-vos henne. Kejsaren blef sålunda bestämmande äfven för
den kyrkliga utvecklingen, och på samma gång staten blef
kristen, råkade kyrkan in i det politiska drifverket och
blef en politisk inrättning.
Tyvärr lände icke den nya anda, som inträngt i
kyrkan till fromma för de högsta sedliga buden, hvilka
den ju ändå tagit i sitt särskilda hägn. Då kyrkan
numer icke längre behöfde kämpa för sin rätt, blef
själf-bevarelsen hennes förnämsta syfte, och till dennas
främjande hörde hela hennes yttre utrustning och dogmatiska
innehåll. Som striden om dogmerna, trots kejserligt maktspråk
icke afstannade, tog också kyrkans dogmatiska ofelbarhet
herraväldet i anspråk, och det motstånd, som härigenom
framkallades hos andra uppfattningar af kristendomens
läror, gjorde religionen till en vild tummelplats för
härsklystet hat. Från första början framträdde det olyckliga
drag, som i så hög grad utmärker trosstridigheter, att
beteckna redliga motståndare såsom skurkar och bofvar och
gudsfördömda och oförmågan att erkänna annan rätt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
