Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den kristna kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
MEDELTIDENS kültük.
basunad välgörenhet hörde till god ton — alldeles som
delvis än i våra dagar — och häri, liksom i noblessens öfriga
utmärkande kännétecken, täflade familjerna med hvarandra.
Hand i hand härmed fortfor den gamla sedeslösheten. De
högre kretsarna anlade ett ihåligt fromleris hycklande
mask, under hvilken likväl tydligt nog dess frivola ansikte
kunde skönjas. De lägre klasserna efterhärmade de högre
eller fortsatte det lif, hvarvid de voro vana. Kristendomen
blef sålunda den nya rappningen på ett gammalt hus, hvars
inre hvarken ombyggts eller rengjorts.
Den förbjudna och förföljda hedendomen hämnade sig
i det att den oförmärkt smög sig in i sin dödsfiendes hus
och satte sig fast därstädes. De gamla gudarne lefde
fortfarande, men såsom onda andar, fientliga demoner, och
den med dem sammanhängande vidskepelsen upprätthölls;
ofta ombyttes endast namnet. Deras tempel fingo tjäna den
nya religionen, hedniska fester firades som kristna, medan
de vid dem vanliga bruken endast föga förändrades.
Många statyer enbart omdöptes, och framför dem ångade
rökelse som förut och brunno helgade vaxljus.
Processionerna drogo som förut genom stad och land med vigda
fanor och kors och vidt omkring ljudande sång. Amuletter
och trollformler skulle fortfarande skydda mot onda makter.
Det kristna himmelriket befolkades lika rikligt som
någonsin det hedniska, ty snart funnos oräkneliga helgon, hvilka
såsom mäktiga förespråkare andäktigt tillbådos; för folket
voro de till och med förnämsta föremålet för dyrkan.
Kyrkan inneslöt på detta vis tro och vantro såsom nästan
oskiljaktliga.
Trots alla dessa fel och brister var kristendomen
likväl långt ifrån värdelös. Den hade i alla händelser
medfört ett oskattbart godt i sin rikedom på sedliga
föreställningar af upplyftande och ödmjukande, eggande och
lugnande slag. Den bibringade människorna en annan tukt än
staten med sina lagar förmådde. Den förkunnade den dyra
ansvarigheten och höjde öfver blotta hänsynen till jordiska
ting. Den predikade människokärlek icke, såsom stoikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
