Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora folkvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
folkvandringen.
landet, då detta icke mera behagade. De torftiga hyddorna
utöfvade ingen kvarhållande makt. I en handvändning
voro de få ägodelarna, hustru och barn och litet
munförråd för den första tiden lastade på vagnarna, som drogos
af hornboskapen. På detta sätt voro de germanska
stammarna utomordentligt rörliga. Vandringen fortsattes till dess
man nått det åsyftade målet eller så länge man kunde.
Alltid gick det likväl icke efter önskan. Om nöden icke
drifvit germanska stammar hemifrån, så tvungo mången
gång nöd och förtviflan dem, sedan de länge ströfvat
omkring och krafterna försvagats genom förluster af
människo-lif och kreatur samt brist på föda, att åter bli bofasta.
Detta förklarar, hvarför, enligt de romerska berättelserna,
barbarerna bönfallit om ingenting annat än jord och för
att erhålla sådan gifvit de största löften ja, mången gång
förbundo de sig till gengäld att leverera säd åt romarne;
det arbete på åker och äng, som de försmått i sin
ursprungliga hemvist, måste de nu nödtvunget underkasta sig.
Det är ett stort misstag, om man för dessa vandringar
antager, att de skedde efter en viss plan eller med något
sammanhang. I dessa hänseenden skilja de sig himmelsvidt
från hunnernas samtidiga och sedermera arabernas och
mongolernas anstormande. Fastän det romerska riket
slutligen blef det allmänna målet, hade germanerna alls icke
för afsikt att förstöra detsamma. I början voro de
vanligen nöjda, om de fingo sig tillräckliga boningsplatser
anvisade jämte eller bland de romerska undersåtarna, och
voro gärna beredda att i stället göra krigstjänst och ställa
sig under de romerska kejsarnes öfverhöghet. Germanerna
voro för öfrigt själfva sin värsta fiende, och utan
betänkande grepo de till vapen för den romerska staten mot
sina egna närmaste stamförvanter. Men äfven i andra fall
kämpade germaner mot germaner för att frånrycka
hvarandra den så mödosamt förvärfvade jordlappen, och dessa
brödrastrider kräfde flera offer än hela striden mot Rom.
Den stora vandringen kom från öster. Orsaken till
densamma är obekant; allt hvad vi veta är, att goternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
