Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora folkvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKVANDRINGEN.
157
stundom inskränktes vandringen till blotta ströftåg och
infall för att vinna rof och byte. Ofta skedde den ryckvis,
efter långa mellanskof. Men följden blef likväl den, att
slutligen alla germanska folk, ehuru vid olika tider, utbytte
sina forna boningsplatser med andra, med undantag likväl
af en del nordgermanska stammar.
Orsakerna till dessa vandringar torde ha varit af flera
slag. Vanligen uppgifves såsom den förnämsta anledningen
öfverbefolkning och brist på jord. Denna brist hade dock
kunnat afhjälpas genom vidsträcktare odling af jorden,
genom röjningar och upptagande af nya åkrar, och därtill
fanns nog också rikt tillfälle. Västgermanerna, som längst
varit i beröring med och bodde närmast romarne, hade
också redan betjänat sig af denna utväg för att afhjälpa
bristen på jord; och hvad västgermanerna gjort hade
östgermanerna också kunnat göra. Om de emellertid icke
gjorde detta, utan föredrogo att uppsöka annan jord, torde
skälet härtill i grund och botten ha varit, att de skydde det
hårda arbetet och eftersträfvade ett lif, som bättre
behagade dem.
Nöden allena torde sålunda knappast varit orsaken,
utan därjämte lockade äfventyrs- och vinningslystnaden
till vandring, sedan man erhållit kunskap om lyckligare
klimat och rikare länder, i hvilka man kunde söka nya
bostäder. Hvilken lockelse måste icke det romerska rikets
härlighet och söderns bekväma lif ha utöfvat på de fattiga
barbarerna! Dessutom vinkade ju redan på vägen rikligt
byte. Betecknande i detta hänseende är, att intet tåg
ställdes till den fattiga Östern, där likväl jord och utrymme
funnos i öfverflöd och icke heller något hårdare motstånd
var att befara, utan att samtliga vandringar gällde det
jämförelsevis tätt befolkade och starkt försvarade romerska
riket. Ju mera germanerna fingo smaka af dess
Ijuflig-het, desto mer begärlig blef den, och denna vändning
gjorde folkvandringarna till en i historien och i den mänskliga
odlingen djupt ingripande tilldragelse.
Det föll sig alls icke svårt att lämna det karga
hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
