Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romerska rikets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
ROMERSKA RIKETS FALL.
också motståndskraften mot barbarernas anlopp. Detta gällde
framför allt det västromerska riket, där visserligen ännu en
tid bortåt några tappra generaler af icke romersk härkomst
förmådde uppehålla rikets fullständiga sammanstörtande.
Men detta hindrade icke, att den ena folkvågen efter den
andra störtade sig öfver riket och härjande och förstörande
framgick öfver densamma. Början gjordes af västgöterna,
hvilka den 24 augusti 410 stormade Rom, som på
århundraden icke sett någon fiende inom sina murar. Under tre
dagar plundrades världens hufvudstad, och detta gjorde ett
öfverväldigande intryck på framtiden. På västgöterna följde
vandalerna, hvilka först inföllo i Spanien, därifrån
eröfra-de Afrika 439 och hotade Rom, men hvilkas rike dock
öfverraskande hastigt gick under 533, hvarefter hela folket
fullständigt försvinner ut historien. Äfven hunnernas anfall
på Västern afvärjdes genom den fruktansvärda drabbning,
som i juli 451 utkämpades och slutade med hunnernas
nederlag och återtåg från Gallien. I stället inföllo de i
Italien och hotade Rom. Men äfven hunnernas rike
förföll, och de själfva försvunno snart från skådeplatsen,
sedan deras store konung och anförare Attila eller Etzel
af-lidit 453. Kort därefter föll det västromerska riket för em
soldatsammansvärjning 476, dess sista skuggkejsare afsattes,
och en germansk anförare vid namn Odovakar antog den
bland germanerna brukliga konungatiteln och härskade i
spetsen för sina germanska krigarskaror.
Länge skulle det så svårt hemsökta västerlandet
emellertid icke få glädja sig åt freden. Odovakar föll 493
för den östgotiska konungen Teoderik, en verkligt stor
härskare, hvilken, så länge han lefde, upprätthöll ordningen
i förvaltningen. Efter hans död 526 utbröto olyckorna på
nytt öfver Italien, i det att det östromerska kejsardömet
sökte återställa det romerska väldet, men denna gång från
Konstantinopel. Det lyckades också för dess fältherrar att
552 göra slut på östgoternas välde i Italien. Nya
barbariska folk inbröto emellertid öfver Alperna, och bland
dessa folk befunno sig langobarderna, som ursprungligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
