Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romerska rikets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKVANDRINGEN.
161
haft sina boningsplatser vid nedre Elbe. Ar 568 gjorde de
Pavia till sitt rikes hufvudstad och frainsköto sina
eröf-ringar till södra Italien utan att dock kunna intaga Rom.
Det romerska rikets fall var af en sådan fruktansvärd
verkan, därför att med detsamma en hel världskultur gick
under. De romerska länder, hvilka varit skådeplatsen för
folkvandringen voro fullständigt förändrade. I stället för
den höga stadskultur, som förlänade forntiden dess väsen
och prägel, hade en rå, ursprunglig, landtlig kultur af
lägre slag kommit. Städerna voro förstörda eller hade
förlorat största delen af sina invånare och blifvit utan
betydelse, och äfven de medel, som icke kunna undvaras till
att lefva ett högre lif, hade minskats på ett sätt, som icke
så lätt kunde godtgöras. De ädla metallerna hade spridts
vidt omkring såsom krigsbyte, en del af dem försvann
under husens spillror eller gräfdes ned strax före en
brådskande flykt; en annan del, och icke den minsta, drogs ur
rörelsen och sänktes såsom dödsoffer i hjältarnas och
konungarnas grafvar eller skänktes sedermera till kyrkorna;
icke obetydliga summor gingo till Österlandet, som ensamt
ännu dref litet handel, hvilken icke heller barbarerna
kunde alldeles undvara. I de länder, som blifvit germanska,
afstannade all samfärdsel, handtverk och yrken sjönko och
förkommo.
På detta sätt återstod endast jordbruket såsom
befolkningens nästan uteslutande sysselsättning. Den nya
jordfördelningen mellan eröfrare och underkufvade framgick till en del
också ur de under kejsardömets sista tid allt vanligare
natura-prestationerna, som användes till truppernas underhåll. Det
var nämligen brukligt att inkvartera soldaterna hos
egen-domsägarna. Därvid hade soldaterna rätt att för sin del
taga en tredjedel af huset i anspråk; förplägning erhöllo
de från statens magasin, som det ålåg jordägaren att fylla.
Som denna anordning emellertid var förknippad med många
olägenheter, kom man lätt på den utvägen att anvisa
soldaterna äfven tredjedelen af den till gården hörande
jorden för att de själfva skulle skaffa sig sitt lifsuppehälle.
Människan och kulturen.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
