Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalifatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALIFATET.
173
skap för sina åtgärder. Storvisir kunde blott en enda vara,
men under sig hade denne visirer med inskränkt makt, som
utförde hans befallningar. Stora områden förenades ofta i
en enda ståthållares, s. k. emirs, händer, och denne tillsatte
underståthållare i de särskilda provinserna. Afgörandet i
rättstvister ålåg kadin, från hvilken kunde vädjas till en
högsta domstol hos kalifen, dit man också kunde inkomma
med klagomål af alla slag. De andliga angelägenheterna
leddes’ af imamerna.
Till de af staten förvaltade anstalterna höra
kanalanläggningar, vägbyggnader, brunnar vid hufvud vägarna,
härbärgen och sjukhus. Posten var förträffligt inrättad efter
bysantinskt mönster. För polis, torgordning, vikt, mynt
och sedelagarnas efterlefnad sörjde i de särskilda städerna
muktesiben, som äfven mottog misshandlade slafvars
anmälningar. För öfrigt hade samhällena fri själfstyrelse.
Utpressningar och förtryck utöfvades emellertid ofta nog af
ståthållare och ämbetsmän och gåfvo anledning till många
uppror, ja, bidrogo slutligen till befolkningens utarmande
och aftagande.
I förvaltningen härskade allmänt det arabiska språket,
och mynten buro religiösa inskrifter på arabiska; de voro
dels guldmynt, s. k. dinar, dels silfvermynt, dirhem.
Rikets hushållning grundade sig på finanserna, som under den
första tiden voro glänsande nog, ity att omkring 750
årligen 400 millioner dirhem, efter förvaltningskostnadernas
afdragande, inlevererades till statens hufvudkassa och
ställdes till kalifens fria förfogande.
All jord och mark ansågs enligt Koranen såsom
islams gemensamma egendom och tillhörde fördenskull
kalifen. Också funnos ansenliga statsdomäner, som brukades
af förpaktare. Den. grundskatt, icke äkta mohammedanska
ägare måste betala för sin egendom, uppgick för bördig jord
till hälften af dess afkastning och erlades dels kontant, dels
i naturafgifter, allt efter de olika landsdelarnes alster, i säd,
i synnerhet hvete och korn, dadlar, russin, honung, socker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
