Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västerlandet och påfvemakten - Påfvemakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
västerlandet och påevemakten.
den öfverlägsna ägaren af en mängd kunskaper, som lågo
fjärran från de germanska eröfrarnes enkla åskådning
och uppfattning. Hans tro förfogade också öfver ett
prästerskap, som i början var öfvervägande romerskt, och äfven
sedermera förblefvo de andliga ett eget högre stånd, som
skilde sig från det öfriga folket. Som det latinska språket
icke kunde bli folkspråk hos germanerna, kunde dessa icke
heller bli delaktiga af de skatter, detta språk ägde i de på
detsamma skrifna verken. Icke heller hade den
västerländska kyrkan något intresse af att delgifva lekmännen något
af den andliga förmögenhetsskatt, öfver hvilken den
förfogade.
En lång öfvergångstid inbröt, innan en ny kultur
kunde framgå ur det kaos af förvirring, folkvandringens
skak-ningar framkallat. Det är kyrkans förtjänst, att denna nya
kultur emellertid i någon mån lyckades bevara
sammanhanget med den stora förgångna tiden och senare möjliggöra
en andlig anknytning till denna.
Italien, som mest syntes kalladt att företräda forntidens
lif, lösslets emellertid under oerhörda lidanden först från
detta. Sedan det upphört att vara världsmakt och behärska
Medelhafvets kuster, hade det nedsjunkit till ett biland åt det
östromerska kejsardömet, som likväl knappt förmådde
försvara sin ställning därstädes. Ett närmare samband med
staden Rom underhölls icke heller, enär den östromerska
ståthållaren, den s. k. exar It en, bodde i Ravenna, och
sålunda var världens forna hufvudstad hänvisad till en
inskränkt tillvaro i det närmaste på egen hand, under hvars
torftighet den gamla kulturen tynade bort och minnet af
förgången storhet förkrympte under det dagliga lifvets nöd.
Roms förnedring till provinsstad inskränkte emellertid icke
det anseende och den utmärkelse, som den romerska
biskopsstolen åtnjutit ända från kristendomens början.
Påfvemakten. Nya testamentets skrifter berätta, att
aposteln Paulus varit i Rom; senare underrättelser, som dock
äro osäkra, meddela, att han därstädes funnit sin död för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
