Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påfvemakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERLANDET och påfvemakten.
179
bödelns hand. Tvisten om, huruvida äfven aposteln Petrus
varit i Rom och, såsom sägnen förtäljer, under Neros tid
ljutit döden på korset, är ännu oafgjord; ett säkert bevis
för sägnens riktighet kan icke heller åstadkommas. Att så
förhåller sig, därom var den kristna församlingen
emellertid fullt öfvertygad. Visserligen var Petrus icke Roms
första biskop, men i tron på sitt ursprung från denne apostel
har den romersk-katolska kyrkan likväl växt upp.
I detta förhållande har den romerska kyrkan funnit en
aldrig sinande källa till förnyad lifskraft och ett anseende,
som ytterligare ökades af staden Roms världsrykte och
minnet af dess storhet såsom den då kända världens
hufvud-stad. I västerlandet hade den romerska biskopen icke heller
någon medtäflare, och det beskäftiga ryktet underlät icke
heller att sätta äfven kejsar Konstantin, kyrkans stora
gynnare, i förbindelse med honom. En sägen ville nämligen
veta, att den romerska biskopen Sylvester skulle ha botat
kejsaren för spetälska och döpt honom. En urkund, som
uppfanns under senare hälften af åttonde århundradet,
låter kejsaren förklara, att han lämnat Rom därför att ingen
världslig härskare finge ha makten i en stad, där den
kristna religionens hufvud blifvit tillsatt af den himmelska
härskaren. At påfven Sylvester öfverlämnade kejsaren sitt
palats och alla staden Roms, Italiens och de
“occidenta-liska regionernas" provinser. Påfvedömet har naturligtvis
för sina syften begagnat sig af denna s. k. konstantinska
gåfva.“ Den senare medeltiden såg i densamma orsaken till
kyrkans förvärldsligande, och legenden berättar, att, då den
kungjordes, en änglaröst hördes, som sade: “I dag har
gift ingjutits i kyrkan!"
Förfalskningen hade så till vida rätt, att regeringens
förläggande till Konstantinopel gaf den romerska biskopen
fria händer och därigenom icke litet befordrade utvecklingen
af hans maktställning och inflytande. De romerska biskopar
-ne underläto icke heller att allt kraftigare betona det
he-dersföreträde, som öfvertagandet af aposteln Petrus’
myndighet förlänade dem, och därför att Kristus själf
anför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
