Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påfvestolens allmakt - Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAFVESTOLKNS allmakt.
199
åkern för att underhålla adel och präster; men ett ord med i
laget hade det icke mera. Snart ville man icke längre
tilllåta den lägre massan att bära vapen ens till sitt skydd
mot plundrande fiender.
Och fiender funnos i mängd. Under de ständiga
fejderna mellan de olika feodalherrarna och deras vasaller gick
det alltid ut öfver deras fästebönder och trälar. Det var
därvid icke nog, att deras usla kojor uppbrändes och att
deras dåliga bohag och kreatur bortfördes, utan de själfva
slogos utan förbarmande ihjäl, visst icke af någon särskild
grymhet eller hätskhet mot deras personer, utan endast för
att tillfoga deras ägare så stor skada som möjligt. Huru
svåra dessa fejder än voro, voro de likväl af lokal och
mera tillfällig betydelse, och dessutom förmådde mäktigare
och klokare feodalherrar, liksom äfven biskopar och abboter,
verksamt skydda sina lifegna och underhafvande. Långt
svårare voro däremot de plundringar, hvilka började redan
under Karl den stores tid och under hans svaga efterträdare
samt den förvirring, dessas inbördes strider framkallade,
an-togo rent af fruktansvärda proportioner.
Sålunda härjades Medelhafvets kuster af
mohammedanska sjöröfvare, de s. k. saracenerna, som redan 827
eröfra-de Sicilien och fattade fast fot i södra Italien samt hade sina
kryphål och tillflyktsorter flerstädes vjd Medelhafvets norra
kust, hvarifrån de företogo sina röfvartåg ända in i
Alperna.
Nordmännen. Om möjligt ändå fruktansvärdare
plågoandar, voro de nordiska vikingarna, hvilkas härnadståg
under 9:e århundradet bilda liksom en ny folkvandring,
denna gång från den skandinaviska Norden, som icke
deltagit i den tidigare stora folkvandringen.
Innan den kristna kulturen åter uppblomstrade i
Frankrike, hade den fått en hemvist på de Britanniska öarna,
hvilka Roms välde till en del lagt under sig. Icke ens
romarna förmådde emellertid skaffa denna sin besittning
fullständig fred, ty redan på den tid, då deras välde ännu stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
