Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europas tillstånd omkring år ett tusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
EUROPAS TILLSTÅND OMKRING ÄR ETT TUSEN.
alla prelaterna förenade sig med sin medbroder i afskyn
för “fräckheten hos den man, som härskade på den
apostoliska tronen och på detta sätt våldförde de heliga apostlarnes
föreskrifter." A sin sida idkade biskoparna den
oförsyntaste simoni, d. v. s. sålde kyrkans ämbeten och
rättigheter samt togo mutor, och detta onda var så djupt rotadt,
att det omkring år 1000 allmänt klagades, att hierarkiens
alla grader angripits af högmod och girighet ända till den
grad, att “försäljarna af heliga föremål icke längre höllo
sig under kyrkans porthvalf, utan slogo upp sin bod i
själfva kyrkan och förvandlade lefvande Guds altare till
ockrares kontor".
I Rom växlade påfvarna på den heliga Petrus’ stol
tidt och ofta, allt efter som det ena eller andra partiet,
såsom Roms adel eller de tyska kejsarne hade öfvermakten.
Flera af de påfvar, som regerade under dessa dystra tider,
voro utsväfvande, grymma och brottsliga sällar, som blott
alltför ofta mördade sina medtäflare eller stungo ut ögonen
på dem för att sedan i sin ordning afsättas och inspärras.
En tid regerade till och med tre påfvar samtidigt, allt
under det att de med alla möjliga medel, såsom gift, dolk och
öppet våld, sökte förgöra hvarandra.
På detta sätt hade vid slutet af år 1000 hela
kristenheten gripits af skräck och förtviflan. Man började redan
tro, att kristendomen bedragit mänskligheten, att Gud
af-stått från sin makt och icke längre var världens och
själarnas ende herre och hårskare. Under mer än två
århundraden trodde man sig kunna blika den onde, Jesu
medtäflare, genom en grym askes, en dyrkan utan kärlek, en
religion utan paradis. Öfverallt väntade man, att djäfvulen
skulle uppenbara sig, man anropade honom i magiska
besvärjelser och sålde till honom sin själ mot vederlag af
rikedom, skönhet, lycka och framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
