Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riddarordnarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
KORSTÅGENS TIDEHVARE.
kors med åtta spetsar och förde hufvudsakligen svärdet;
men därjämte innehöll orden också egna andliga och
med annan tjänst sysselsatta lekmannabröder. Sedermera
skedde en strängare indelning i riddare, som alla voro
förmögna adelsmän, präster och tjänande bröder, väpnare och
tjänare.
I spetsen för orden stod den valde stormästaren,
or-densskattens högsta förvaltare, ledare af de krigiska
företagen och de politiska förhandlingarna, domare öfver
or-densmedlemmarnas förseelser. Vid hans sida stod brödernas
af Jerusalem konvent, så länge orden hade sitt säte
därstädes, eller generalkapitlet, hvars bifall fordrades vid viktigare
förmögenhetsåtgärder, utdelning af ord ensamheten,
förändringar af ordensregler, krig och fred. Andra höga
ämbeten bekläddes af seneschallen, marskalken och tapieren,
som ombesörjde kläder och utrustning. Då order småningom
förvärfvade stora ägodelar, i synnerhet i Europa, styrdes
hvarje provins af en storp rior, som under sig hade bajifer,
priorer och komturer.
Johannit- eller hospitalitorden framgick ur ett härbärge
i Jerusalem, och åtog sig fattiga och sjuka pilgrimers vård,
men ägnade sig efter tempelherrarnes exempel äfven åt
vapnens bruk. Sjukvård förblef emellertid ordens
hufvudsak-liga uppgift, ehuru endast de tjänande bröderna sysselsatte
sig därmed. Johanniternas hospital i Jerusalem kunde,
efter som berättas, intaga 2000 sjuka. Johannitriddarne buro
svarta mantlar med hvitt kors, och först i trettonde
århundradet användes i striden en röd lifrock med samma tecken
på bröstet. Ordensstatuterna liknade tempelherrarnes.
De båda ordnarna utvecklades snart till makter af
första ordningen och blefvo också blott alltför medvetna om
sitt värde. Hvardera orden var också en själfständig
korporation, som förfogade öfver storartade krafter. Med sina
många hundra riddare, till hvilka kommo talrika besoldade
trupper, utgjorde de det heliga landets mest betydande
stridsmakt. Ordnarne ägde en mängd borgar, bland hvilka
funnos flera hufvudslott, som liknade befästa städer, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
