Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handeln och städerna - Kyrkans förhållande till handel och kapital - Judarnes ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 KYRKANS FÖRHÅLLANDE TILL HANDEL OCH KAPITAL.
lokala förhållandena. I inånga af Medelhafvets hamnar funnos
också redan tidigt särskilda myndigheter: “sjökonsulat",
som voro utrustade med större eller mindre befogenheter,
öfvervakade sjöfartsrätten och förestodo sjöfartsdomstolarna.
De första samlingar af sjörättsstadgar, som gjordes i
början och midten af 13 :e århundradet, voro från Bracelona
och från ön Oléron utanför La Rochelle.
Kyrkans förhållande till handel och kapital. På
detta sätt närmade handeln folken till hvarandra, och gjorde
detta, trots alla de hinder, som ur sedligt-religiös synpunkt
ställdes i dess väg. Kyrkan ogillade nämligen och
förkastade handeln, såsom främjande njutningslystnad och
världsligt sinnelag, och förhöll sig bestämdt fientlig mot
handelsvinsten, i hvilken hon såg ett brott mot kärleken till
nästan. Enligt kyrkans lära borde penningen vara
improduktiv, emedan den icke uträttar “riktigt arbete“, och
fördenskull brännmärkte hon också räntetagande såsom ocker,
något som den vanliga folkmeningen äfven gjorde. Kyrkan
förmådde emellertid ingenting uträtta härmed och tillämpade
icke ens själf sin lära. Det enda hon åstadkom var att
drifva dem, som behöfde penningar, i armarna på ockrare,
därför att de rika icke ville lämna ut några medel utan
ersättning, men ändå icke ville taga ränta. För att hjälpa
och skydda småfolket inrättade franciskanmunkarne i
Italien pantlånekontor, som dels försträckte penningar, dels
förräntade insatta medel.
Med anskaffande af kapital och penningeutlåningen
sysselsatte sig snart särskilda bankinrättningar, hvilkas
förnämsta hemland var Italien, där Rom, Firenze, Lucca med
flera städer voro säte för inbringande bankaffärer. Dessa
italienska bankfirmor hade filialer i andra europeiska
länder. På andra sidan om Alperna kallade man italienarne
lombarder, och än i dag heter lån på pant lombard.
Judarnes ställning. Ännu mera hatade än lombarderna
voro emellertid judarne. Ända till korstågens tidehvarf
ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
