- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 2. Människan och kulturen /
237

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STÄDERNA.

237

voro de väldiga fästningsverk, hvilka omfattade icke
allenast stadens inskränktare område, utan ofta en vida större
sträcka, hvars gränser kringgärdades af en vall med
framför liggande graf, ofta förstärkt af utspringande hörn och
vårdtorn på vissa afstånd från hvarandra.

Hade man kommit igenom denna yttervalls fällbom, så
väckte mängden af torn, som till och med i mindre städer
prydde stadsmuren och i synnerhet stadsportarna förundran.
Ursprungligen hade dessa murar varit ganska enkla och
oftast bestått helt enkelt af en jordvall med krön af
palis-sader. Då sedermera befästningarna förändrades, höjde sig
ur den gamla jordvallen hvalfbåge bredvid hvalfbåge, och
dessa lyfte de nya murarna ofta till den ansenliga höjden af
ända till 10 meter. Samtidigt gjordes den gamla
vallgraf-ven bredare, och af den därvid uppgräfda jorden uppfördes
en glacis. Endast sällan och merendels endast vid
hufvud-gatorna afbrötos murarna af portar, hvilka ansågos såsom
befästningarnas farligaste ställen och fördenskull särskildt
förstärktes.

På båda sidor om porten med sin spetsbåge reste sig
ett väldigt torn, och icke sällan gaf stadsporten upphof till
cn ny åt staden vettande befästning. Icke heller saknades
fäl Ibryggan och fällgallret bakom den järnbeslagna
porten, och på detta sätt uppstod en formlig, i synnerhet på
den nordiska tegelsten sarkitekturens område, till en verklig
praktbyggnad utvecklad portborg. I enlighet härmed hette
också befälhafvarne vid de särskilda portarna i de flesta
städer borggrefvar, hvilka voro af stadens råd särskildt
antagna och besoldade krigsknektar, merendels adelsmän från
grannskapet, men alltid i vapnens bruk öfvade män. Dessa
hade under sitt befäl en liten portbesättning, som utgjordes
af väktarne, stationerade på porttornens blytak, hvilka
blåste i horn, om fara var på färde, vidare portknektarne,
vanliga krigsmän, som öfvervakade porttrafiken och
stundom äfven hjälpte stadens finanstjänstemän, de s. k.
port-skrifvarne, med att upptaga porttullen, och slutligen, för
den mycket vanliga händelsen att ett fängelse vai’
förbun

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 18:25:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/2/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free