Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMANISMEN I TYSKLAND.
261
segt försvarade sin ställning mot de inträdande nya
studierna. För dem och för dem närstående kretsar var det
också en tid af stark upphetsning och lössläppt lidelse. Striden
var häftig, och båda parterna uppbjödo hela sin förmåga
af bitande hån, men också lömsk elakhet och brutal grofhet.
Satiren var för öfrigt icke främmande för den tyska
litteraturen och användes fördenskull ifrigt äfven i latinsk
dräkt; munkar och andliga voro den outtömliga källan till
blodigt hån. Den nya lärdomen skonade icke heller själfva
kyrkan, och i den mån den lärde känna evangeliernas och
bibelns äkta text i motsats till den af den heliga
Hierony-mus gjorda latinska öfversättning af densamma, som den
romerska kyrkan använde, började man utöfva en kritik af
densamma. Härtill fordrades emellertid kunskap icke blott i
grekiska, utan äfven hebreiska, och för kännedomen af
dessa båda språk sörjde den 1455 födde Johan Reuchlin, och
vid hans sida stod den 1467 i Rotterdam födde Erasmus,
som utgaf nya testamentet jämte en sorgfällig öfversättning
med anmärkningar. Reformationens grundsats, att
kristendomen skulle predikas endast på grund af den rena
bibeltexten utan mänsklig tillsats, var därmed gifven.
Visserligen hade i Tyskland religionen icke råkat
i missaktning, och folket gjorde ännu ingen skillnad
mellan kyrklig och från kyrkan fristående gudsfruktan.
Aflaten hade god afsättning, och i vallfärderna deltogo
stora massor af befolkningen. Det nya boktrycket sålde i
mängd kyrkliga skrifter och uppbyggelseböcker, och till
dess första alster hörde aflatsformulär.
Ett plötsligt omslag skulle emellertid snart inträda i
dessa förhållanden, i det att folket, som nyss trängts kring
aflatsbuden, föraktligt vände dem ryggen. Orsaken härtill
låg hos kyrkan själf och framför allt hos den
förvärlds-ligade påfvemakten, som icke längre motsvarade hvarken
sin egen idé såsom religionens högste vårdare och
förkun-nare eller tidens kraf och den allmänna meningen, som den
för öfrigt föraktade. Från Sixtus IV hade påfvarne
allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
