Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
humanismen i tYsklAnd.
mera börjat fullfölja rent världsliga mål, och om man också
norr om Alperna icke så noga kände till en del påfivars
och det högre romerska prästerskapets brott och
utsväf-ningar, så låg emellertid påfvestolens skamliga finansiella
hushållning i öppen dag, och alla visste, att man i Rom för
penningar kunde utverka allt hvad man behagade, liksom
ock att ingenting därstädes kunna fås utan penningar.
Försäljningen af kyrkoämbeten, tjänster och kyrkliga
fördelar fortgick i värsta form och endast mot hög betalning,
ty utom de bestämda taxorna och afgifterna måste den
sökande med drickspengar fylla alla de giriga händer, som
sträcktes fram från de högsta till de lägsta. Ännu
viktigare för påfvestolen än dess andliga tjänare voro dess
bankirer, bland hvilka familjen Fugger i Augsburg var den
förnämsta: dessa förmedlade rent af handeln med kyrkliga
tjänster och sålde aflatsbullor liksom i våra dagar en
bankir förmedlar statslån och säljer obligationer.
Största förargelsen åstadkom aflatshandeln, som också
föranledde svåra olägenheter, enär man därigenom ansåg
sig kunna utan vidare köpa förlåtelse äfven för de gröfsta
brott. På många ställen såg sig öfverheten på grund
här-af tvungen att rent af förbjuda aflatshandeln. Sedligheten
norr om Alperna var för öfrigt icke större än i Italien,
men saknade den fernissa, som därstädes i någon mån
täckte den. Här som där alstrade ett uppblomstrande
ekonomiskt lif penninggirighet, besticklighet och egennytta,
prål och slöseri. Osedlighet i sexuellt afseende väckte
ingen anstöt, dryckenskap och fråsseri stodo i yppigaste
blom, och en stor del af både de andliga och världsliga
herrarna hade icke sinne för annat än dryckeslag och jakt.
Ännu mera frånstötande än dessa sedliga
missförhållanden verka den fruktansvärda obarmhärtigheten och
likgiltigheten för människolif i krig och rättsskipning. Icke
sällan stympades fångarna eller dödades, i synnerhet om
man icke kunde vänta sig lösepenningar för dem. För de
flesta förbrytelser stadgades dödstraff, och i de ohyggliga
fängelserna gingo många offer under. Afrättningarna
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
