Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böndernas ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
BÖNDERNAS STÄLLNING.
under trettonde århundradet följt på korstågstiden,
böndernas ställning väsentligt försämrats, och den brist på skydd,
hvaraf de ständigt lidit, gjorde sig åter eftertryckligt
gällande. Bonden sjönk i allmänt anseende och sattes knappast
högre än sina kreatur. Städernas yrkespolitik tillfogade
honom också stor skada, i det att den gjorde landsbygden
beroende och beröfvade denna det handtverksarbete, den
dittills utöfvat.
Den “fattige mannen“, som bonden ringaktande
kallades, icke på grund af verkligt armod, utan till följd af sin
låga ställning, kunde med rätta klaga öfver att ingen hyste
minsta välvilja för honom. Riket hade intet att skaffa med
honom; furstarne bekymrade sig alls icke om landtbruk,
så vidt det icke rörde deras egna bönder, och sågo liksom
de andliga, adelsmännen och borgarne i landtmannen
endast “oxen utan horn“, ett lastdjur, skapadt endast för att
sörja för födan. På trakter, där han åtnjöt något välstånd,
väckte detta endast afund, och man upptog mycket illa, att
bonden också ville roa sig och därvid på sitt klumpiga sätt
efterliknade de högre stånden. I det bittra hån, som
härför drabbade honom, glömde man alldeles, att endast
bondens orubbliga och ihärdiga flit förmådde hålla landet
lifs-kraftigt, trots de oupphörliga fejder, som härjade det, och
detta, fastän han blott alltför ofta plundrades på sina surt
förvärfvade tillhörigheter och med sitt lif fick umgälla den
fiendskap, som fanns mellan hans herrar. Då fejderna
nämligen städse gingo ut på att tillfoga hvarandra största
möjliga skada, så brändes byar och gårdar, bortdrefvos eller
dödades kreaturen och mördades med kallt blod bönderna
själfva såsom varande fiendens egendom, och under allt
detta elände fyllde bondens förlorade söner landsknektarnes
led och sålde sina lif åt hvilken furste som helst, blott han
kunde betala dem solden.
Godsägaren gjorde slutligen också väsentligen sitt till
att stegra böndernas svåra belägenhet. I den mån
penningvärdet sjönk, förslogo icke längre de inkomster, som
godsägaren dittills haft af sin jord, hvarför han sökte stegra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
