Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strejker och lockout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STREJKER OCH LOCKOUT.
453
och inskränker sig till den enkla frågan om större eller
mindre lön, längre eller kortare arbetstid, utan är en fråga,
som griper djupt in i samhället och rent af bestämmer
dettas art och öde, allt efter arbetarens bättre eller sämre
ställning, höjandet eller sänkandet af hans materiella villkor
och den andliga och moraliska ståndpunkt han ser sig god
att kunna intaga. Arbetarfrågan kan slutligen till och med
komma att gälla vår kulturs och den modärna statens
bestånd. Den är således af största vikt, och af dess lösning
beror vår civilisations utveckling och hela vår
maktställning.
Vid arbetarfrågans bedömande ha tre olika riktningar
gjort sig gällande. Den ena fordrar, att arbetare och
ar-betsgifvare skola utagera sin sak sins emellan, utan
inblandning af tredje man, här staten, som icke har annan
uppgift än att skydda ordning och säkerhet till person och
egendom så utåt som inåt, men som det alls icke
tillkommer att syssla med sina medlemmars privata tvister, om
dessa icke dragas inför domstol. Nöjer sig icke staten med
denna rol, anstiftar den endast oreda och olycka och
försvårar frågans lösning, som eljest skulle komma af sig
själf till följd af parternas “välförstådda egoism". Denna
åsikt hyllas af den s. k. Manchesterskolan, men räknar
numer blott ett fåtal anhängare, och såsom förhållandena
numer utvecklat sig, har den välförstådda egoismen ingenting
uträttat till spänningens utjämnande eller olägenheternas och
farornas undanröjande.
Den motsatta riktningen, socialismen, går åter ut på att
staten skall göra allt: den skall vara förmyndare, lärare,
arbetsgifvare, bankir, beskyddare och försvarare, väktaren
öfver att alla bestämmelser noggrannt uppfyllas och den
läkare, som genast är till hands för att råda bot på
samhällets krämpor. Staten får sålunda en ojämförligt
vidlyftigare, omständligare och mera betungande uppgift än
förr, då den enskilde hjälpte sig själf och icke genast
yrkade på statens mellankomst, så ofta något icke stod till att
hjälpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
