- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 2. Människan och kulturen /
512

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikeshandeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

512

1NRIKESHANDELN.

inrikeshandelns forna former, hvilka i århundraden
utgjorts af marknader och mässor och ännu icke försvunnit.

Marknader ha likväl, äfven där de ännu oftare
förekomma, icke blott förlorat mycket af sin ursprungliga
betydelse, utan äfven i hög grad förändrat karaktär. Förr
stod marknadshandeln under särskildt rättsskydd, och
städernas marknadspolis sörjde för ordningen och de
marknadsbesökandes skydd till lif och egendom samt vakade
därjämte öfver att marknadsförordningarna strängt
iaktto-gos; tro och lofven skulle värnas i handeln, köparen
skulle icke prejas med hänsyn till priset och icke heller
bedragas med hänsyn till mått, mål oc,h vikt. Sedan
emellertid en särskildt handelsrätt uppstått och staten utsträckt
sitt skydd icke’ blott till marknaderna, utan till hela
samfärds-lifvet, förlorade marknaderna sina förra företräden. Numer
lämna en bofast firmas goda namn och rykte tillräcklig
borgen för varans pris och godhet. Men till marknaden ha
alltmera sådana handlande tagit sin tillflykt, som handla
med underhaltiga artiklar och fördenskull än här, än där
slå upp sina kramlådor. Det föraktliga uttrycket
“marknadsvara" kännetecknar bäst arten af den timade
förändringen i förhållandena. I glest befolkade landsdelar ha
marknaderna emellertid ännu sin betydelse, och äfven i
mera framskridna samhällen kunna de vara lämpliga
för vissa affärsgrenar eller varuslag, och i sådana fall ha
de’ till och med nått en viss blomstring.

Man skiljer mellan vecko-, års- och specialmarknader.
Veckomarknaderna tjäna hufvudsakligen att förse städerna
med färska lifsmedel och hållas vanligen på vissa
marknads-eller torgdagar. De förekomma numer för det mesta i
smärre samhällen, men omfatta i utlandet äfven naturliga
råprodukter, med uteslutande af större kreatur, vidare
fabrikat, som stå i omedelbart samband med landtbruk och
skogshandtering, frukt- och trädgårdsodling eller fiske eller
äro nödvändiga för den kringboende landtbefolkningens
binäringar.

I större städer, i synnerhet i utlandet, ha veckomarkna-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 18:25:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/2/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free